Relational competence in school : An interview study about primary school teachers' and pre service special educators' perceptions of how good relationships with students are created, and how special educators can support the development of teachers' relational competence

Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att undersöka fyra låg- och mellanstadielärare och fyra blivande specialpedagogers uppfattningar kring relationskompetens och relationsskapande med bakgrund i att tidigare forskning framhäver vikten av goda relationer mellan lärare och elever som fundamentalt för elevernas välmående och lärande (Sabol & Pianta, 2012). Utifrån det relationella perspektivet ses relationerna som kärnan för all mänsklig aktivitet och tjänar därför som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visar att samtliga informanter anser att relationer mellan lärare och elever är av stor vikt och värderas högt i verksamheterna, men att det är något som tas för givet och därmed inte få tillräckligt stort utrymme i skolans diskurs. Dessa resultat går i linje med tidigare forskning som menar att det finns en norm där de sociala aspekterna och således relationers vikt nedvärderas i relation till elevers ämnesmässiga kunskapsutveckling som prioriteras högre som kan vara ett resultat av marknadsföring av den svenska skolan (Allodi, 2010; Schulte & Wermke, 2019). Ytterligare en intressant aspekt som framkommer är att specialpedagoger kan spela en avgörande roll genom att stödja lärare att utveckla sin relationskompetens. Vidare diskuteras huruvida lärares relationskompetens ses som en förutsättning i att skapa en likvärdig skola för alla, men att begreppet inte återfinns i nationella styrdokument, vilket skapar ett otydligt uppdrag som ändå anses som en central arbetsuppgift för lärare (Ainscow, Dyson, Goldrick & West, 2012; Biesta, Priestley & Robinson, 2015). This qualitative interview study aims to investigate four teachers and four preservice special educators perceptions of relationship competence and relationship building, based on the fact that previous research emphasizes the importance of good relationships between teachers and students as fundamental to students' well-being and learning (Sabol & Pianta, 2012). From the relational perspective, the relationships are seen as the hub of human activity and therefore serve as a theoretical starting point. The results show that all informants believe that relationships between teachers and students are of great importance and highly valued in the schools, but that it is something that often is taken for granted and thus not get enough space in the school discourse. These results are in line with previous research which means that there is a norm where the social aspects and relationships are not so important in relation to students' subject knowledge development which is given higher priority (Allodi, 2010; Schulte & Wermke, 2019). Another interesting aspect that emerges is that special educators can play a crucial role by supporting teachers to develop their relationship skills through different approaches. Furthermore, it is discussed whether teachers' relational competence is seen as a prerequisite in creating an school for all, but that the concept of relational competence is not found in national governing documents, which creates an unclear assignment despite is still considered a central task for teachers (Ainscow et al., 2012; Biesta et al., 2015)