Utlärning för inlärning utan utantillärning : En kvaitativ studie av fyra olika samhällskunskapslärares erfarenheter av, och uppfattningar om, samhällskunskapsämnets praktiska didaktik.

Inom ramen för det här arbetet avses det att reda ut om det finns någonting som kan identifieras som samhällskunskapsdidaktik i olika samhällskunskapslärares dagliga praktik. Om så är fallet är följdfrågan hur den didaktiken kommer till uttryck? För att kunna få ett svar på frågan intervjuades fyra gymnasielärare i samhällskunskap på olika kurser och kurser. Samhällskunskapsdidaktik är ett något problematiskt begrepp då det inte har någon enad definition. I det här arbetet har framförallt lärarns målsättningar med den egna undervisningen, hur de rent praktiskt undervisar i ämnet, samt vilka utmaningar de anser finns för en samhällskunskapslärare i deras position idag, varit de faktorer som undersökts. Det visar sig genom arbetet att det finns en typ av ämnesspecifik didaktik för samhällskunskapen bland de lärare som intervjuats. Nyckelbegreppen för den, så kallade, samhällskunskapsdidaktiken kan framförallt identifieras som mycket frihet, möjlighet till stor variation i material och metoder samt ett för läraren stort eget handlingsutrymme