Retorik i valduellerna : En jämförande undersökning av Socialdemokraternas och Moderaternas retoriska tekniker 1991, 1998 och 2014

Syftet med undersökningen är att granska och jämföra retoriken hos Socialdemokraterna och Moderaterna i de avslutande anförandena i de sista valduellerna mellan partierna vid tre tillfällen: 1991, 1998 och 2014. Utifrån metoder för retorikanalys undersöks partiledarnas användning av stilfigurer och hur de varierar talhandlingar samt deras användning av de tre argumentationsmedlen ethos, pathos och logos. Resultaten visar att stilfigurer förekommer i samtliga tal. De vanligaste är anafor, klimax och metafor. Gällande talhandlingar varieras påståenden främst med uppmaningar, förhoppningar, varningar och framför allt förslag. Argumentationsmedlen ethos, pathos och logos kombineras i samtliga tal men till olika grad. Vilket som står i fokus varierar mellan talen, något som kan bero på yttre omständigheter. Utifrån just den här undersökningen kan det konstateras att Socialdemokraterna främst använder ethos och pathos, medan Moderaterna snarare fokuserar på logos. Det finns likheter både inom och mellan partierna. Likheterna gäller främst form och faktumet att stilfigurer används, men detaljerna skiljer sig givetvis åt. Dessa likheter kan bero på att det inte ges mycket rum för variation i just den undersökta talsituationen. Båda partierna använder också identifikationstekniker för att vinna förtroende hos publiken. Gällande Socialdemokraternas retorik antyder resultaten att den kännetecknas av många stilfigurer samt ethos- och pathosappell, något som kan leva kvar sedan slutet av 1800-talet och dåtidens agitatorer som förknippas med Socialdemokraterna. Skillnader som upptäcktes mellan partierna var bland annat att Moderaterna i större utsträckning än Socialdemokraterna använder metaforer i positiv mening, och att Socialdemokraterna är mer benägna att måla upp hotbilder. Retoriken påverkas också av om partiet är i opposition eller i regering.