En kvalitativ studie om hur ungdomar med diagnosen Asperger syndrom samt föräldrar upplever och uppfattar skolsituationen

Syftet med studien är att beskriva och analysera hur ungdomar med diagnos Aspergers syndrom uppfattar och upplever sin skolsituation samt även föräldrarnas erfarenheter och upplevelser om att ha ett barn med Asperger syndrom och dess skolsituation. De frågeställningar jag utgått ifrån har varit: Vilka uppfattningar och upplevelser har ungdomar av att vara en elev med Aspergers syndrom? Vilka uppfattningar och upplevelser har föräldrar av att ha ett barn med Aspergers syndrom? Hur menar ungdomar och föräldrar att skolsituationen såg ut innan respektive efter att diagnosen Aspergers syndrom fastställts? I studien använder jag mig av en kvalitativ ansats. Med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide intervjuades sju ungdomar, tre flickor i åldrarna 15-20, fyra pojkar i åldrarna 13-20, samt elva föräldrar. Slutligen gjordes en kvalitativ innehållsanalys på det transkriberade intervjumaterialet, vilket innebar att de meningsbärande enheter som motsvarade syftet togs fram. Därefter kondenserades, kodades och kategoriserades materialet. De kategorier som skapades i ungdoms perspektiv var: Skola, Stigmatisering, Upplevelse och uppfattningar gällande Aspergers syndrom och Stödet i skolan. Föräldrarnas kategorier var: Skola, Stigmatisering, Ny kunskap, Coping och Föräldrastrid för barnens rättighet. Utifrån dessa teman kan slutsatsen dras att ungdomar och föräldrar visar en stor besvikelse inför skolan. Framförallt handlar det om pedagogernas stöd och förståelse, som har långt ifrån tillräcklig med kunskap om vad det innebär att ha Aspergers syndrom