Mötesplatser för kommun och universitet – samverkan genom nätverk

Offentliga aktörer styrs allt mer mot att tillsammans möta och finna lösningar på framtida utmaningar. Samverkan blir ett sätt för berörda parter att samordna resurser, dela kompetenser och formulera gemensamma plattformar och åtgärder. Exempel på sådana aktörer är kommuner och universitet eller högskolor, som bl.a. samverkar kring kompetensförsörjning, forskning och regional utveckling. Den här typen av samverkan ligger utanför aktörernas formella beslutsordning, vilket gör att de tillsammans måste komma överens om former för hur samverkan kan organiseras och styras. Syftet med denna studie är att undersöka hur samverkan mellan universitet och kommun organiseras och styrs. Som teoretiskt perspektiv används nätverksstyrning. Det empiriska underlaget utgörs av en fallstudie där analysobjektet är ett samarbetsavtal mellan Norrköpings kommun och Linköpings universitet, kallat Lyskraft. Fallstudien används för att undersöka hur organisation och styrning av samverkan genom nätverksstyrning kan förstås. Analysen grundar sig på fyra centrala begrepp inom teorin om nätverksstyrning: motiv, ömsesidighet, struktur och resultat. Motiven till samverkan relateras mycket till etableringen av ett campus i kommunen samt till viljan att skapa en ”kunskapsbro” mellan parterna. När det gäller ömsesidighet tar den sig bl.a. uttryck i viljan att utveckla campus och skapa förutsättningar för studenterna att dels bedriva studier och dels komma ut i arbetslivet. Men det finns också ett djupt förtroende och en ömsesidig vilja att upprätthålla samarbetet. Strukturen kring samarbetet består i ett formellt ramavtal, en basfinansiering, en beslutande ledningsgrupp med beredande sakområdesgrupper, kontaktpersoner med ansvar för det löpande arbetet samt rutiner för dokumentation och uppföljning. Mötesplatserna har en viktig funktion som kontaktförmedlare och dörröppnare, medan finansiering och implementering av gemensamma aktiviteter snarare sköts av respektive parts ordinarie verksamheter än i en gemensam utförarorganisation. Resultaten är flera, och kan beskrivas dels som konkreta projekt och aktiviteter och dels som mer mjuka värden som förtroende, tillit och öppna kontaktvägar. Studien visar att det stora värdet med samverkan är att genom förtroendeskapande kontakter, identifiering av gemensamma motiv av ömsesidigt intresse samt regelbundna mötesplatser lägga grunden för konkreta samverkansaktiviteter i nästa led, på operativ nivå i respektive organisation