Screening av betongtillsatser

SWECO Environment har på uppdrag av Naturvårdsverket utfört en screeningsstudie av dietanolamin (samt vid enstaka tillfällen trietanolamin) i Sverige. Dietanolamin har mätts i ett flertal matriser i provpunkter som har påverkats av olika antropogena källor. Provtagningen genomfördes nationellt med provpunkter som valdes av Naturvårdsverket och SWECO samt regionalt med provpunkter som valdes av respektive länsstyrelse. Resultaten från den regionala samt den nationella provtagningen samutvärderades. De potentiella källor som främst undersöktes var: • Betonggjutning där dietanolaminer kan läcka från betongen både under själva gjutningen och under härdningen. • Industrier där dietanolaminer tillverkas • Reningsverk Svenska bakgrundshalter i ytvatten och sediment mättes i referenssjöar. Dessutom mättes bakgrundshalter i jord i anslutning till referenssjöarna. Projektets målsättningar var:att utröna huruvida dietanolamin är vanligt förekommande i miljön, • att utröna om dietanolamin förekommer nära de platser där det tillverkas eller används i stora volymer, • att utröna vilka matriser som dietanolamin huvudsakligen förekommer i • samt att översiktligt bedöma huruvida uppmätta halter utgör problem för hälsa och/eller miljö. De matriser som undersöktes var jord, grundvatten, ytvatten, sediment, dagvatten, sediment från dagvattenbrunnar, samt avloppsvatten, slam och utflödesvatten från reningsverk. Svenska bakgrundshalter i sediment mättes i referenssjöar. Bakgrundshalter i jord mättes i anslutning till referenssjöarna. Slutsatser och rekommendationer Di- och trietanolamin påträffades endast vid ett fåtal tillfällen i anslutning till mycket stora punktkällor (ett infrastrukturprojekt med stora gjutningsarbeten samt en fabrik där etanolaminer tillverkas). Detta visar att dessa ämnen inte är allmänt spridda i miljön trots de mycket stora mängder som används årligen i Sverige. En trolig orsak är att dessa ämnen bryts ner förhållandevis lätt i den yttre miljön. De påträffade halterna vid utsläppspunkterna översteg i några fall de koncentrationer som skall undvikas för att med säkerhet undvika negativa effekter i den akvatiska miljön. Eftersom spädningen efter utsläppspunkten är mycket hög så innebär detta dock att halterna i recipienter kraftigt understiger möjliga effektnivåer. Resultatet från screeningen ger inga belägg för något behov av vidare screening av etanolaminer