Physical activity, pain and self-efficacy of being physically active among women with provoked vulvodynia

Bakgrund: Provocerad vulvodyni är ett smärttillstånd som innebär smärta vid provokation av vaginan, exempelvis beröring eller penetration. Fysioterapi är förstahandsvalet vid behandling. Det saknas forskning kring vilken fysisk aktivitetsnivå (FA) de drabbade kvinnorna har och vilken tilltro de har till sin förmåga att vara fysiskt aktiva. Syfte: Undersöka och kartlägga underlivssmärta, FA och tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv hos en grupp med provocerad vulvodyni och jämföra resultatet med en kontrollgrupp. Även undersöka om det finns något samband mellan kvinnor med provocerad vulvodynis skattade underlivssmärta och FA samt FA och tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv. Metod: Tvärsnittsstudie med icke-experimentell design. Deltagarna var kvinnor mellan 18–40 år. De med provocerad vulvodyni inkluderades i undersökningsgruppen (n=29) och de utan inkluderades i kontrollgruppen (n=32). Deltagarna rekryterades via enkätutskick i fem facebookgrupper. Resultat: Undersökningsgruppen ägnade mindre tid åt vardagsmotion jämfört med kontrollgruppen, men det var ingen signifikant skillnad avseende fysisk träning samt den sammanlagda fysiska aktiviteten en vanlig vecka, skattat med Socialstyrelsens indikatorfrågor för fysisk aktivitet. Undersökningsgruppen hade en lägre tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv skattat enligt Swedish Exersice Self-Efficacy Scale jämfört med kontrollgruppen. I undersökningsgruppen fanns ett signifikant samband mellan FA och tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv men inte mellan skattad underlivssmärta och FA. Slutsats: Resultatet antyder att kliniska insatser bör fokusera på att undersöka och stärka kvinnornas tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv i syfte att öka deras FA. Vidare forskning behövs på ämnet.Background: Provoked vulvodynia (PV) is a condition involving pain upon provocation of the vagina, for example touch or penetration. Physiotherapy is the first choice for treatment.There is a lack of research on the physical activity level (PA) of the affected women and their self-efficacy of being physically active (SE-PA). Aim: To investigate vulva pain, PA and SE-PA in a group with PV and compare the results with a control group. Also investigate whether there is any relationship between women with PV estimated vulva pain and PA as well as PA and SE-PA. Method: Cross-sectional study with non-experimental design. The participants were women between 18–40 years old. Those with PV were included in the study group (n=29) and those without were included in the control group (n=32). The participants were recruited by posting a survey in five Facebook groups. Results: The study group spent less time on everyday exercise compared to the control group, but there was no significant difference regarding physical exercise and total amount of physical activities during a normal week, estimated with the National Board of Health and Welfare's indicator questions for physical activity. The study group had a lower SE-PA asassessed according to the Swedish Exercise Self-Efficacy Scale, compared to the controlgroup. In the study group, there was a significant relationship between PA and SE-PA, but not between estimated vulva pain and PA. Conclusion: The result suggests that clinical interventions should focus on investigating and strengthening women's SE-PA in order to increase their PA. Further research is needed.