Gehörsbaserad pianoundervisning : en studie om hur pianolärare använder gehörsbaserade undervisningsmetoder med nybörjare

Syftet med den här studien är att undersöka pianolärares erfarenheter av gehörsbaserade undervisningsmetoder i pianospel. Arbetet har genomförts genom tre kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma pianolärare, i kombination med deltagande passiva observationer av deras undervisning. Med en hermeneutisk ansats har det empiriska materialet analyserats och tolkats utifrån trippelhermeneutikens principer. På basis av datainsamlingen och informanternas tolkning av begreppet gehörsbaserad pianoundervisning, har resultatkapitlet delats in enligt två olika förhållningssätt. Vi kan se gehörets roll i pianoundervisningen som ett verktyg för att utveckla instrumentspecifika färdigheter, eller se pianot som ett verktyg för att utveckla elevernas gehörsförmåga. Tidigare forskning om gehörsbaserad undervisning pekar på en skillnad i olika lärares definition av nämnda fenomen, samt på att musiklärares egna erfarenheter och musikaliska preferenser sannolikt styr deras val av undervisningsmaterial. I resultatkapitlet framkommer tydliga skillnader i definitionerna av gehörsbaserad undervisning i enlighet med den tidigare forskningen. Vi kan också konstatera samband mellan lärarnas egna erfarna undervisning och deras nuvarande praktik, även om deras undervisning idag skiljer sig betydligt från hur de själva har undervisats. Vidare forskning kunde bedrivas i det glapp som finns mellan kognitiv musikforskning och musikpedagogik