Kognitiva nedsättningar som faller mellan stolarna: vilken betydelse har premorbid nivå för bedömning av kognitiv funktion vid utmattningssyndrom?

Stressrelaterad ohälsa är en av de vanligaste sjukskrivningsorsakerna i västvärlden. I Sverige diagnostiseras vanligen långvarig stressrelaterad ohälsa som utmattningssyndrom. Vid utmattningssyndrom är kognitiva besvär ett framträdande symptom som kan vara långvarigt. Kognitiv nedsättning vid utmattningssyndrom har tidigare fastställts utifrån en normativ ansats, vilket innebär att jämförelse görs med en icke-klinisk normgrupp. En annan metod är att använda en ideografisk ansats, vilket innebär att jämförelse görs med personens premorbida kognitiva nivå. Syftet med denna studie var att undersöka hur stor andel av patienter med utmattningssyndrom som uppvisar kognitiv nedsättning, utifrån en normativ respektive ideografisk ansats, samt hur kognitiv funktion relaterar till arbetsförmåga i patientgruppen. Data i denna studie utgörs av pretestmätningen från RECO-studien i Västerbotten. Patientgruppen bestod av 127 deltagare med utmattningssyndrom och normgruppen av 60 friska deltagare. Samtliga genomförde ett kognitivt testbatteri. Data analyserades med hjälp av olika gränsvärden för att undersöka frekvensen och andelen procent kognitivt nedsatta. Resultatet visade att andelen som uppvisade kognitiv nedsättning ökade då ideografisk ansats användes, men att majoriteten, oavsett ansats, var kognitivt intakta. Vidare sågs signifikanta samband mellan självskattad arbetsförmåga och kognitiv funktion utifrån ideografisk ansats, men inte utifrån normativ ansats. Dessa resultat tyder på att premorbid kognitiv nivå kan vara viktigt att ta hänsyn till vid bedömning av kognitiv funktion vid utmattningssyndrom. Vidare forskning inom området behövs, exempelvis där en större normgrupp används. Stress-related illness is one of the most common sick leave causes in the Western world. In Sweden long term stress-related illness is usually diagnosed as exhaustion disorder. In exhaustion disorder, cognitive deficits are a prominent symptom that can be long-lasting. Cognitive impairment in exhaustion disorder has previously been determined based on a normative approach, which means that comparison is made with a non-clinical norm group. Another method is to use an idiographic approach, which means that comparison is made with the person's premorbid cognitive level. The aim of this study was to investigate the proportion of patients with exhaustion disorder who display cognitive impairment, based on both normative and idiographic approaches, and how cognitive function relates to work ability in the patient group. The data in this study consists of the pretest measurement from the RECO study in Västerbotten. The patient group consisted of 127 participants with exhaustion disorder and the norm group of 60 healthy participants. All participants completed a cognitive test battery. The data were analysed using different cut-offs ​​to examine the frequency and percentage of cognitively impaired. The results showed that the proportion who showed cognitive impairment increased when the idiographic approach was used, but that the majority, regardless of the approach, were cognitively intact. Furthermore, significant relationships were seen between self-estimated work ability and cognitive function based on an idiographic approach, but not based on a normative approach. These results suggest that premorbid cognitive level may be important to consider when assessing cognitive function in exhaustion disorder. Further research in the area is needed, for example where a larger norm group is used