Ambulanssjuksköterskans upplevelse av att preohospitalt bedöma patienter med psykisk ohälsa

Bakgrund:Ambulanssjukvården har av tradition varit mer inriktad på somatiska tillstånd och därmed inte alltid förberedd på de speciella situationer som kan uppstå i mötet med patienter med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa betraktas idag som ett folkhälsoproblem och ökar i befolkningen. Som en följd av detta ökar antalet ärenden med psykisk bakgrund som ambulansen kallas till vilketmedför större krav på ambulanspersonalen att snabbt göra en bedömning av patientens psykiska tillstånd. Motiv: Då ambulanssjukvården främst varit inriktad påsomatiska tillståndär det av betydelse att få kunskap om, undersöka och ta del av ambulanssjuksköterskors upplevelser av att prehospitalt bedöma patienter med psykisk ohälsa. Syfte: Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelse av att prehospitalt bedöma patienter med psykisk ohälsa. Metod: Kvalitativa individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju ambulanssjuksköterskor. Som stöd för intervjuerna användes en intervjuguide. Materialet bearbetades i innehållsanalys och resulterade i fyra kategorier med tillhörande tolv subkategorier. Resultat: Studien visar att ambulanssjuksköterskor saknar bedömningsverktyg och kunskap för att bedöma patienter med psykisk ohälsa. Informanterna har ett större säkerhetstänk kring och med patienter med psykisk ohälsa och önskar tydligare riktlinjer gällande stöttning och hänvisning. Resultatet redovisas utifrån följande kategorier:”Att känna sig osäker i sin yrkesroll”, ”Att utgå från patienten”, ”Att ha ett säkerhetstänk” och ”Att behöva stöd”. Konklusion: Att möta patienter med psykisk ohälsa är en komplex situation med många faktorer att ta hänsyn till. Utifrån studiens resultat kan dras följande slutsatser; ambulanssjuksköterskan saknar bedömningsverktyg och kompetens att bedöma patienter med psykisk ohälsa.