DEN BEVÄPNADE DRÖNAREN, SMÅSTATENS FRÄMSTA MEDEL FÖR MOTSTÅND? EN FALLSTUDIE FRÅN KRIGET I UKRAINA

I inledningen av den storskaliga ryska invasionen av Ukraina tilldrog sig en relativt ny typ av vapensystem, den beväpnade drönaren, stor uppmärksamhet. Denna typ av system och dess framtida roll inom krigföringen har varit och är fortfarande omdebatterad. Forskningen har fram till nyligen, till stor del, saknat relevant empiri för att undersöka den beväpnade drönarens effekt i en mellanstatlig högteknologisk konflikt. Syftet med denna studie har varit att undersöka en mindre stats nyttjande av UCAV som ett sätt att projicera luftmakt. I det här fallet genom en fallstudie av konflikten i Ukraina. För att belysa Ukrainas användande av UCAV har en luftmaktsteori benämnd, Underdog’s Model, nyttjats. Modellen, framtagen av Arash Heydarian Pashakhanlou, syftar till att beskriva hur en mindre stat genom goda prestationer inom sex specifika faktorer, kan gå segrande ur en väpnad konflikt mot en starkare motståndare. Studien visar att Ukraina i mycket hög grad uppnått goda prestationer inom modellens faktorer. Effekten av de ukrainska UCAV-operationerna förefaller också, i krigets inledande fas vara mycket stor. Efter krigets första månader avtar dock denna effekt något, på grund av en motståndarens anpassning och nyttjande av motmedel. Underdog’s Model har en relativt god, om än inte fullständig, förklaringskraft beträffande Ukrainas användning av UCAV i konflikten. Nyttjande av UCAV framstår som en kostnadseffektiv väg för en småstat att projicera luftmakt i en asymmetrisk konflikt. Dock har vissa sårbarheter hos sådana system blivit mer framträdande varefter konflikten fortskridit.