Hur kan svenska luftstridskrafter bidra till Natos avskräckning?

Under 2022, i samband med Rysslands krig mot Ukraina, valde Sverige tillsammans med Finland att ansöka om Nato-medlemskap. Sverige omvandlas därmed från att ha varit militärt alliansfria med ett defensivt luftförsvar med förmågor utvecklade för att enskilt kunna försvara landet, till att ingå i en stor försvarsallians. Denna studie syftar till att försöka kartlägga hur de svenska luftstridskrafterna bidrar till Natos avskräckning i norra Europa. Genom att svara på studiens frågeställning kan eventuellt förmågor belysas som behöver justeras för att skapa en så bra avskräckning som möjligt för Nato. För att kunna svara på studiens frågeställning undersöks vad Flygvapnet högsta företrädare anser om luftstridskrafternas bidrag till Natos avskräckning. Luftmaktsrepresentanternas svar kompletteras med en analys av Försvarsmaktens styrande dokument i syfte att kartlägga hur dessa skapar förutsättningar för en trovärdig avskräckning. Studien grundar sig till del på Thomas C. Schellings avskräckningsteori, John Stones definition av trovärdig avskräckning samt Robert A. Papes luftmaktsteori. Studiens visar att svenska luftstridskrafter kommer att bidra med defensivt luftförsvar samt tillgången till Sveriges territorium och geografiska läge. Det senare medför logistiska fördelar, vilket leder till att ett högre tempo i luftstriden kan föras och fler flyguppdrag kan utföras