Intersektionalitet, förtryck och motstånd : Utbildares erfarenheter av mikroaggressioner i utbildningsinstitutioner

Rapporter, utredningar och forskning vittnar om förekomsten av diskriminering, trakasserier och hatbrott, marginalisering och stereotypisering i det svenska arbetslivet. Med några få undantag finns det dock förvånansvärt lite forskning om erfarenheter av intersektionella, subtila och vardagliga förtryckande maktutövningar i utbildningsinstitutioner och på arbetsplatser, hur dessa exkluderande maktutövningar påverkar de utsatta och hur de uttrycker sitt motstånd för att förändra sin arbetssituation. I en tid när Sverige har lärarbrist och skolor behöver minska risker för att verksamma lärare byter yrkesbanan är det viktigt att synliggöra personliga erfarenheter av subtilt förtryck i dagligt arbete (t.ex. i möten med vårdnadshavare, kollegor eller elever) liksom strategier för motstånd. Med ökade kunskap blir det möjligt att förbättra förutsättningarna för utveckling av inkluderande arbetsmiljöer och preventionsarbete. Att den svenska forskningen om vuxna individers subjektiva reflektioner över erfarenheter av maktutövning som på olika sätt skapar exkludering och marginalisering på arbetsplatser är begränsad kan troligen förklara varför det teoretiska och analytiska redskapet mikroaggression inte används mer i Sverige, trots perspektivets ökade internationella genomslag. Eftersom studier av individers erfarenheter av mikroaggressioner och liknande maktutövningar ofta har undersökt en maktordning i taget är detta kapitels syfte att introducera hur teorier om mikroaggressioner och intersektionalitet kan berika varandra för att möjliggöra analyser av erfarenheter av subtila exkluderande maktutövningar i svenska utbildningsinstitutioner (högskola, vuxenutbildning, och grundskola), och för att visa på individernas motstånd. Genom att synliggöra de intervjuade utbildarnas (ett samlingsbegrepp för grundskolelärare, lärare inom vuxenutbildning och universitet och utbildningsutvecklare) erfarenheter av motstånd öppnar studien för en diskussion om möjliga vägar till mer inkluderande arbetsplatser.