Mörkertal i viltolycksstatistiken : Resultat från enkätundersökning och analyser av olycksdata

En av de vanligaste orsakerna till vägtrafikolyckor är påkörning av vilda djur, i synnerhet klövdjur. Över 45 000 viltolyckor per år registrerades under de sen-aste 5 åren och antalen ökar stadigt. Trots upprepade informationskampanjer, omfattande investering i viltstängsel och andra förebyggande åtgärder och i kon-trast till avskjutningsstatistik för älg och rådjur, så ökar olyckstalen i snabbare takt än vad som kan förväntas på grund av ökat trafikarbete och större fordons-flotta. Det är tydligt att viltolycksproblematiken i Sverige inte är under kontroll. En bidragande faktor är att inte alla inträffade olycksfall rapporteras och inte alla rapporterade händelser återges av den officiella statistiken. Uppräknings-faktorerna som Trafikverket använder i sina Effektberäkningar vid Väganalyser (EVA-kalkyler) är utdaterade och utgår från effektsamband som troligtvis inte längre är aktuella. För att planera effektiva och riktade åtgärder behövs bättre kunskap om var, när och hur ofta viltolyckor inträffar. Föreliggande projekt avser att uppdatera kunskaperna om mörkertalet i rappor-teringen av viltolyckor på väg och belysa andra bortfall i statistiken. Målsätt-ningen är att ta fram ett uppdaterat underlag (Uppräkningsfaktorer) för använd-ning i effektberäkningar vid väganalyser samt undersöka kvarstående utred-ningsbehov och eventuella förbättringsmöjligheter som kan leda till en bättre uppskattning av konflikten mellan vilt och vägtrafik. Projektet omfattar tre delstudier: enkätundersökning med bilförare, analys av viltrelaterade personskadeolyckor i STRADA (d.v.s. Swedish Traffic Accident Data Acquisition) samt en jämförande analys av olycksrapporter från polisens och eftersöksjägarnas inrapportering i viltolycksstatistiken tillgänglig hos NVR (Nationella Viltolycksrådet). En enkätstudie via internet (på domänen www.viltochtrafik.se) genomfördes för att undersöka storleken på mörkertalet i rapportering av viltolyckor från bilfö-rare till polis. Enkäten var tillgänglig för allmänheten online under perioden 2013-10-31 till 2014-12-31 och besvarades av 3981 respondenter. Vi ställde frå-gor kring kunskaper om och erfarenheter med viltolyckor och bad om mer detal-jerade uppgifter om den incidenten som inträffade för respondenterna efter 2004. Mer än hälften av alla respondenter (65 %) har varit med om en klövvilt-olycka någon gång och runt 20 % av dessa angav att olyckan troligen aldrig rap-porterats till polisens kännedom. Drygt 45 % av respondenterna angav att de va-rit med om viltolyckor efter år 2004 och mörkertalet uppskattades till mellan 9 % och 19 %. Vi rekommenderar att det schablonmässiga mörkertalet för klövvilt (oavsett art) bör vara 15 % (±5 %). Våra resultat visar att mörkertalet i rapporte-ringen från bilist till polisen har närmare halverats sedan 1970-talet. Efter att en olycka anmälts till polisen finns risk för ytterligare bortfall i statisti-ken. Inkommande polisanmälningar överförs manuellt till olika databaser, bero-ende på hur händelsen klassificeras. Olyckor där viltet inte utgjorde den omedel-bara orsaken till skadan klassas inte som viltolycka och återfinns då inte i den officiella polisiära statistiken på viltolyckor. Detta bortfall är ej kvantifierad men uppskattas ligga på kanske 5 % eller högre. Trafikolyckor med personskador (ca 1,6 % av alla viltolyckor) rapporteras vidare till databasen STRADA. Vår analys visade att i genomsnitt 37 % av alla viltrelate-rade personskadeolyckor under 2003–2012 inte var klassade som en viltolycka och därmed förmodligen inte heller fanns listat som viltolycka i Polisens T-RAR (trafikregister). När en olycka med vilt anmäls kontaktas i regel en kontaktperson kontaktperso-ner för att vid behov ta hand om det skadade djuret. Vid jägarens platsbesök skrivs en viltolycksrapport med detaljerade uppgifter om plats, tid och djurart. Inte alla rapporter (84 %) innehåller dock fullständiga och korrekta uppgifter som kan användas vid rumsliga analyser av olyckor. Det verkar även finnas en skevhet i viltolycksstatistiken med ca 12 % färre eftersök längs enskilda och kommunala vägar än förväntad. Tekniska problem i Polisens datasystem under 2012–2015 medförde dessutom att ett okänt antal anmälda viltolyckor inte registrerades i trafikregistren (T-rar, pust, k-rar). Det ledde till att det i vissa regioner och under vissa år finns fler viltolycksrapporter än polisrapporter. Vi uppskattar att detta bortfall kan ligga på minst 11 % i genomsnitt, under antagandet att rapporter från eftersöksjä-garna utfärdats för runt 90 % av alla polisregistrerade fall. Förenklat uttryckt står alltså den polisiära statistiken på viltolyckor under 2010 – 2015 för runt två-tredje delar av de verkligt inträffade olyckorna, medan efter-söksstatistiken i rumsliga analyser representerar ungefär hälften. Denna enkla tumregel bör dock användas försiktigt eftersom det finns tydliga avvikelser i mörkertalen mellan viltarterna, länen och åren. De olika bortfallen i statistiken har därmed en påtaglig effekt på den totala upp-skattningen av olyckstal. Vissa av orsakerna för bortfallen kan dock lätt åtgärdas eftersom de beror till stor del på brister i rutiner för registrering och data-bashantering. Vi rekommenderar därför en systematisk kontroll av databaserna och förbättrade kontrollmekanismer vid registrering och klassificering av an-mälda fall. Vi rekommenderar också att databaserna i STRADA, trafikregistret och eftersöksstatistiken länkas via ett gemensamt händelse-ID. Detta kan un-derlätta mycket vid framtida bortfallsanalyser. Vi föreslår även detaljstudier av hur olyckorna registreras och tolkas för att bättre kunna förebygga framtida bortfall.Hidden statistics in wildlife-vehicle collision data – results from a drivers’ questionnaire and database analyses Among the most common causes of road accidents in Sweden are collisions with wild animals, especially ungulates. Over 50,000 ungulate accidents per year have been reported during the past 5 years and the numbers are steadily in-creasing since the 1970-ies. Despite regular campaigns, extensive investment in wildlife fencing and other preventive measures, and in contrast to declining game bag in moose and roe deer, accident statistics increase faster than what can be expected from increased traffic alone. It is obvious that wildlife-vehicle accidents in Sweden are not under control. Major contributing factors are defi-ciencies in data and uncertainty in statistics. It is well known that not all accidents are reported or show up in the official statistics, but the correction factor still used by the Swedish Transport Administration is based on over 35 years old data when traffic and wildlife conditions had been different. A better knowledge of where and when and how frequent wildlife-vehicle collisions occur is needed to more effectively plan and target mitigation actions. This project provides updated estimates of the hidden statistics in wildlife-vehi-cle collision data and identifies uncertainties and problems in current statistics. This was done by: i. a survey with car drivers, ii. an analysis of wildlife-related accident statistics on human injuries in the Swedish Traffic Accident Data Ac-quisition (STRADA), and iii. a comparative analysis of accident report statistics from the police and from hunters provided by the National Council on Wildlife-Vehicle Collisions (Nationella Viltolycksrådet). To estimate how often drivers do report and refrain from reporting wildlife-ve-hicle accidents to the police, we conducted a publicly available online-survey during Nov. 2013 to Dec. 2014 that was answered by 3981 respondents. We asked the respondents about their knowledge of and experience with wildlife-ve-hicle accidents and requested details on the most recent incident they experi-enced after 2004. More than half of all respondents (65%) reported to have been involved in wildlife-vehicle collisions at any time and around 20 % of these indi-cated that the accident was never reported to the police. About 45% of the re-spondents declared that they experienced traffic accidents with wildlife after 2004, and the proportion of non-reported incidents was estimated to between 9% (public respondents) and 19 % (control groups). We recommend therefore assuming that about 15% (± 5%) of the incidents will not be known by the police. Compared to studies from the late 1970-ies, these hidden statistics appear hence much smaller today. After that an incident has been reported to the police, however, there are further important sources of data loss. Depending on how the incident has been classified in the report, the records are manually transferred to secondary databases such as the traffic accident register (T-RAR). Incidents where wildlife was not the immediate cause of the accident may not be classified as wildlife-vehicle collision and thus not be found in the of-ficial police statistics. This loss has not been quantified but is estimated to be around 2%. Traffic accidents with human injuries (about 1.6% of all wildlife accidents) are reported to the database STRADA. Our analysis showed that on average 37% of all game-related injury accidents during 2003- 2012 was not classified as a wild-life accident and therefore probably neither was listed as such in the official police statistics. In most cases (74%) when an accident with wildlife is reported to the police, they notify a contracted hunter to take care of the injured animal. The hunter in turn issues a report with detailed information on the location, time and animal species. Not all of the reports (84%), however, contain complete and accurate in-formation that can be used for spatial analyses of accidents. In addition, hunt-ers’ reports seem to be biased towards larger roads and underestimate the num-ber of accidents on private and tertiary roads by about 12%. Technical problems in the police data system during 2012-2015 resulted in the loss of an unknown number of reported wildlife-vehicle accidents. This is why in some regions and in some years, more hunter reports were issued than police records exist. We estimate that this loss may accede 11% on average. In simplified terms, police statistics on wildlife-vehicle accidents during 2010 - 2015 may stand for about two-thirds of the truly occurred accidents, while hunter reports that are used in spatial analyses represent about half of the true accident frequency. However, this rule of thumb should be used cautiously as there are substantial differences in the hidden and lost statistics between the years, counties and species. Thus, the various shortfalls in these statistics have a significant impact on the overall estimate of wildlife-vehicle collision numbers. Depending on the data sources and on how statistics are used, different biases and data losses must be considered. Some of the causes can be easily overcome as they relate to deficien-cies in registration routines and database management. We therefore recom-mend a systematic check of the databases and improved control during registra-tion and classification of reported cases. We advocate that the different inde-pendent databases are linked through a common event ID. We also suggest de-tailed studies of how accidents are recorded and interpreted in order to better prevent future data loss.Preliminär rapport, version 2017-05-31. Trafikverkets publikat-ionsnummer 2016:055