Midwife's support at postpartum depression : an integrative literature review

Postpartumdepression (PPD) drabbar ca 10–15 procent av alla mödrar efter förlossning. Det finns flera riskfaktorer för att drabbas vilket kräver kännedom om dessa hos vårdpersonalen samt fungerande screeningmetoder för att kunna identifiera depressiva symtom. Att leva med postpartumdepression innebär en svårighet att anpassa sig till den nya mödrarollen samt att fungera i det vardagliga livet. Det finns olika behandlingsmetoder för PPD varav de vanligaste i Sverige idag är psykoterapi och antidepressiva läkemedel. Barnmorskor bör utarbeta etablerade rutiner för att kunna upptäcka kvinnor i riskzonen samt för att kunna ge stöd efter förlossning. Mödrar upplever att de generellt erhåller ett otillräckligt stöd för PPD och önskar ett ökat stöd från hälso- och sjukvården. Syftet var att belysa hur barnmorskor kan ge stöd åt mödrar med postpartumdepression. En allmän litteraturöversikt med systematiskt tillvägagångssätt genomfördes med sökning i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO vilket resulterade i inklusion av fyra kvalitativa och 15 kvantitativa studier. En integrerad dataanalys genomfördes vilket resulterade i tre huvudkategorier. Följande tre huvudkategorier identifierades: personcentrerat förhållningssätt, kontinuitet och kommunikation och att vägleda och hitta strategier. I studierna framgick det att stöd bör ges genom att se hela modern, vara inlyssnande och tillgänglig, bygga en relation till modern, att inte övermedikalisera samt att avstigmatisera psykisk ohälsa. Andra betydande stöd var att anpassa kommunikation och information, att ställa riktade frågor, använda adekvata screeningmetoder, att skapa kontinuitet, erbjuda adekvat smärtlindring, ge vägledning i föräldraskapet, uppmuntra och skapa förutsättningar för socialt stöd, uppmuntra hälsosamma levnadsvanor samt att använda lämpliga terapeutiska metoder och strategier för hantering av negativa känslor. Barnmorskan bör erbjuda ett adekvat stöd för kvinnor med PPD och för kvinnor som löper risk att drabbas av PPD. Resultatet indikerar att stöd kan ges i form av att barnmorskan har ett personcentrerat förhållningssätt, främjar kontinuitet och god kommunikation samt att vägleda kvinnor och hitta lämpliga strategier. Ett flertal studier visade vikten av att modern har ett socialt stöd i form av närstående, vilket författarna i fråga anser att barnmorskor bör uppmuntra. Det är väsentligt att barnmorskor har en god kunskap om psykisk ohälsa och om remitteringsvägar under den perinatala perioden för att kunna erbjuda rätt stöd.Postpartum depression (PPD) affects approximately 10–15 percent of all mothers after birth. There are many risk factors which are important for medical staff to have knowledge of, including adequate screening methods to identify depressive symptoms. With postpartum depression the mother could have difficulties to adapt to the mother role and to function in everyday life. There are different treatments for PPD, the most common in Sweden being psychotherapy and antidepressants. Midwives should develop established routines to detect women at risk and to give support after birth. Mothers experience insufficient support for PPD in general and wish for more support from healthcare. The aim was to illustrate how midwives could support mothers with postpartum depression. A general literature review with a systematic approach was used. Four qualitative and 15 quantitative studies were found using the search result from the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO. An integrative data analysis was implemented which resulted in three main categories. Three main categories were identified: person-centered approach, continuity and communication and to guide and find strategies. The studies showed that support should be given by seeing the mother as a whole, to listen and be available, to build a relationship with the mother, not over-medicate and to destigmatize mental illness. Other types of significant support were to adjust communication and information, to ask targeted questions, use adequate screening methods, establish continuity, offer adequate pain relief, give guidance in parenthood, encourage and create conditions for social support, encourage healthy habits and to use appropriate therapeutic methods and strategies for dealing with negative emotions. The midwife should offer adequate support for women with PPD and for women at risk of PPD. The results indicate that support can be given from the midwife by having a personcentered approach, promote continuity, good communication and also to guide women and find appropriate strategies. Several studies have shown the importance for mothers to have social support from relatives, which the authors believe should be encouraged by midwives. It is essential that midwives have the essential knowledge of mental illness and of referral routes during the perinatal period in order to be able to offer the correct type of support