De äldre och föreningsidrotten

Idrottsrörelsen har tilldelats ekonomiska resurser av regeringen för att arbetamed utvecklingsarbete hos målgruppen äldre. Regeringens önskemål de närmaste åren är att skapa bättre förutsättningar för äldre att idrotta i organiseradform och på så sätt bland annat bryta oönskad ensamhet hos målgruppen samtöka den fysiska aktiviteten. I den studie som ligger till grund för denna rapportundersökte vi äldres upplevelser och erfarenheter av föreningsdeltagande inomidrott. I fokus var de värden som fysisk aktivitet och idrott i organiserad formpotentiellt kan ge beträffande välmående, hälsa, meningsfullhet och minskadupplevelse av ensamhet. Vi använde ett hälsofrämjande perspektiv på föreningsidrotten som arena, vilketinnebär att vi ställde frågor om på vilka sätt föreningsidrott för äldre kan varahälsofrämjande. Studien genomfördes som en tvärsnittsstudie, närmare bestämtsom en enkätundersökning där data av både kvantitativ och kvalitativ art samlades in. Datainsamlingen resulterade i svar från 4 837 personer över 60 år, varavungefär två tredjedelar bestod av män och en tredjedel kvinnor. Den högstaandelen respondenter återfinns i åldern 65–70 år, men det finns ett flertal somär över 90 år. Mer än hälften av respondenterna har högskoleutbildning och bori en stad. Den övervägande majoriteten är födda i Sverige. Över 80 procent avrespondenterna anger en veckomängd av fysisk aktivitet över de rekommendationer som i dag finns för äldre. Av rapporten framgår att majoriteten av de äldre känner att deltagande i föreningsidrott ger dem energi, är en god vana, bidrar till deras sociala liv samt göratt de känner sig nöjdare med sin kropp. Det förekommer skillnader mellan mänoch kvinnor samt avseende ålder. Ett exempel är att kvinnor anger fler saker sommeningsfulla med deltagande i idrott och att sociala aspekter blir viktigare medstigande ålder. Det är en stor variation i vad de äldre ser fram emot i sin föreningsidrott. Det handlar om sociala aspekter, träning och glädje, men även om attdet är en vana, viljan att få tävla och att de ser fram emot att lära sig nya saker.Även hur deltagarna rekryterats till idrotten skiljer sig åt. Oftast har det skett viavänner, endast cirka fem procent har kommit i kontakt med idrottsföreningengenom externa kontakter. Enligt de äldre är en förening hälsofrämjande om denhar en anpassad verksamhet med ett varierat utbud, hög trivsel i föreningen samtatt det är enkelt att börja och att fortsätta i föreningen. Rapporten visar dessutom att det redan görs mycket bra för äldre i föreningsidrotten. Men också att mycket viktigt arbete kvarstår i fråga om hur idrott skullekunna organiseras för att nå och tilltala fler, det vill säga för att kunna erbjudaen verksamhet för så många som möjligt, så länge som möjligt. Centralt är dåfyra faser: drop-in, drop-through, drop-over och drop-out. Begreppen beskrivsoch utvecklas som rekommendationer för idrotten att arbeta med för att sänkatrösklarna såväl in i som mellan olika aktiviteter och verksamheter för att främjafortsatt deltagande och förhindra att äldre lämnar verksamheten.