The difficulties of detecting ADHD in girls : A qualitative study about professionals’ views on the work of detecting ADHD in girls

Studien hade till syfte att genom kvalitativa intervjuer undersöka hur professionella såg på ADHD-symtom hos flickor, samt hur de ansåg att arbetet med att upptäcka ADHD hos flickor i en tidigare ålder kunde underlättas, både genom samarbete och enskilt arbete. Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem olika professioner; en kurator från Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP), en socialsekreterare, en skolkurator, en lärare samt en fritidspedagog. Resultatet från intervjuerna analyserades med hjälp av en teoretisk referensram innehållande genus och organisationsteori. Huvudresultatet visade på skilda kunskaper om ADHD hos flickor, men visade även att intresset för ytterligare utbildning inom området var stort. På grund av bristande utbildningsmöjligheter försvårades arbetet med att upptäcka ADHD för flertalet av professionerna. Resultatet visade även otydliga rutiner och icke fungerade kommunikation mellan organisationerna vilket ledde till ett bristfälligt samarbete. Slutsatsen som drogs var att utbildningsmöjligheter, verktyg och samarbete mellan professionerna behövde utvecklas för att upptäcka diagnosen hos flickor.The aim of this study was to explore how professionals view ADHD symptoms in girls, and how they think the work procedure could develop to be able to find ADHD in younger girls, both through individual work and cooperation. Five qualitative semi-structured interviews were done with five professions; a counsellor from the Child and Adolescent Psychiatry (BUP), a school counsellor, a social worker, a teacher and a leisure educator. The material was analysed using a theoretical framework of gender and organisation theory. A major result showed various levels of knowledge when it came to ADHD in girls, but a large interest in further education. Due to lack of educational opportunities, detecting ADHD in girls was made more difficult. The results also described unclear routines and dysfunctional communication between organizations. The conclusion that was drawn was that lack of education, tools and cooperation contributes to girls not being diagnosed.