En utgångspunkt från ingenstans. : Ett vagt, opålitligt tillstånd

Konsten kan vara ett försök att koppla ihop sig med något bortglömt eller främmande. Den kan ge namn och mening till uppenbarelsen av saker runt omkring oss och inom oss och söka det gemensamma. I den skapande processen förbereder jag för att försättas i ett specifikt sinnestillstånd som söker realisera detta bortglömda till det gemensamma. I måleriet består tillståndet av att hamna utanför sig själv, möjligtvis i duken, motivet och färgerna, i objektet man jobbar med. Kanske där inte ens jag uppfattas som ett jag. En plats där färgerna, duken och penseln gör vad de själva vill. Där konsten börjar ta vid liv och på egen hand sträcker sig och längtar efter det gemensamma. Det kan beskrivas som ett tillstånd av full tillåtenhet, där allt som sker på ytan får ske precis som det gör, bortom rätt eller fel, bra eller dåligt, kul eller tråkigt.