Den kvinnliga konstnärens övergång från amatör till professionell i Italien under början av 1900-talet. : De första kvinnliga utställningarna och en studie om Tyra Kleens nätverksrelation i Rom.

The essay describes the transition of female artists from amateur to professional through an analysis of female participation in professional exhibitions during the early 20th century in Italy. Specifically, it examines the history of the Società delle Artiste, the group of pioneers who want to identify themselves in the field of professional art, and the first two exclusively women's international exhibitions organized in Italy. Furthermore, this study contains the analysis of part of the Swedish artist Tyra Kleen's correspondence with two exponents of the Italian cultural elite, Arnaldo Cervesato and Sibilla Aleramo. The method of analysis used is discourse analysis in combination with Pierre Bourdieu's theory of cultural fields.The study identifies the factors behind the change in the status of female artists in Italy as a product of the influence of the phenomenon of female associations as promoters of the "new woman" and her social positioning as a useful and functional element in general modern renewal. The analysis of Tyra Kleen's correspondence confirms the importance of the relational network required for a female artist in Italy to establish herself and identifies the connections to the sphere of women's associations.Uppsatsen beskriver kvinnliga konstnärers övergång från amatörmässigt till professionellt slag genom analys av kvinnligt deltagande i professionella utställningar under början av 1900-talet i Italien. Specifikt granskas historien om Società delle Artiste, den gruppen av pionjärer som vill legitimera sig inom området för professionell konst, och de två första exklusivt kvinnliga internationella utställningar som organiserats i Italien. Vidare innehåller denna studie analysen av en del av den svenska konstnären Tyra Kleens korrespondens med två exponenter för den italienska kultureliten, Arnaldo Cervesato och Sibilla Aleramo. Analysmetoden som används är diskursanalys i kombination med Pierre Bourdieus teori om kulturfält. Studien identifierar faktorerna bakom förändringen i status för kvinnliga konstnärer i Italien som en produkt av inflytandet från fenomenet kvinnliga föreningar som främjare av den "nya kvinnan" och hennes sociala positionering som ett användbart och funktionellt inslag i allmänn modern förnyelse. Analysen av Tyra Kleens korrespondens bekräftar vikten av det relationsnätverk som krävdes för att en kvinnlig konstnär i Italien skulle kunna etablera sig och identifierar kopplingarna till de kvinnliga föreningarnas sfär