När empati tar slut : Sjuksköterskors erfarenhet av empatitrötthet

Bakgrund: Ett empatiskt förhållningssätt beskrivs väsentligt för sjuksköterskans förmåga att ge god omvårdnad. I arbetet löper sjuksköterskor större risk än andra yrken att drabbas av utmattningssyndrom vilket i kombination med den emotionella påfrestningen de utsätts för kan leda till upplevelser av empatitrötthet. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av empatitrötthet. Metod: En litteraturstudie baserad på nio kvalitativa studier där resultaten har kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts. De databaser som användes vid artikelsökningen var Cinahl, Pubmed, SCOPUS, Psychinfo samt Web of science. Resultat: I resultatet framkom vad sjuksköterskorna beskrev föranlett upplevelser av empatitrötthet samt hur detta påverkat dem i sin yrkesroll och i privatlivet. Upplevelser av empatitrötthet hade en negativ inverkan på sjuksköterskornas hälsa samt deras förmåga att skapa goda vårdrelationer till patienter och närstående. Detta medförde en risk för patientsäkerheten. Resultatet belyses vidare under 4 kategorier vilka framkom under analysarbetet; Känslor av utmattning, Distansering från patienter och närstående, Organisatoriska förutsättningar samt Vikten av återhämtning. Konklusion: Upplevelser av empatitrötthet påverkade sjuksköterskors förmåga att ge god och säker vård. Sjuksköterskorna behöver få stöd, kunskap samt tid för återhämtning för att bli stärkta i sin yrkesroll. Då samstämmighet råder i forskningen kring sjuksköterskans upplevelser av empatitrötthet krävs vidare forskning för att bredda och fördjupa förståelsen.