Pratar vi om samma sak när vi pratar om hållbar mobilitet?

Hur vårt transportsystem, som alltför länge varit bilcentrerat, planeras och utvecklas behöver förändras till en mer hållbar planering, utveckling och mobilitet. Utifrån detta har de flesta offentliga aktörer som planerar städer, infrastruktur och trafik formulerat mål för en ökad hållbar mobilitet – vilket ofta kretsar kring ökad andel resor som sker genom gång, cykel och kollektivtrafik. Det är dock enklare sagt än gjort att realisera denna planeringsinriktning i praktiken eftersom planering för hållbar mobilitet bygger på många olika sakfrågor, perspektiv, ansvar och planeringsaktörer som ska integreras och samverka då ingen enskild aktör vare sig äger problematiken eller lösningarna. Syftet med denna studie är att förstå samverkan i planeringsprocesser för ökad hållbar mobilitet. För att konkretisera vilka utmaningar och möjligheter som präglar samverkan i planeringsprocesser för ökad hållbar mobilitet studeras Storstadspaketet i Malmö stad. Samverkan mellan aktörer på olika förvaltningsnivåer, med olika perspektiv och uppdrag upplevs ofta vara utmanande rent praktiskt, därför utreder studien även hur aktörer med ansvar för planering av trafik på regional och lokal nivå uppfattar samverkansstrukturer och hur dessa samverkansstrukturer påverkar förutsättningarna för en samverkande planering för ökad hållbar mobilitet i Malmö. Fallstudien har innefattat en dokumentanalys samt sex semi-strukturerade intervjuer med tjänstepersoner på Malmö stad och Skånetrafiken. Resultatet visar att det krävs en nära och tidig samverkan mellan aktörer för att kunna möta den komplexitet som stads- och trafikplanering befinner sig i, men att samverkan i sig aldrig kommer att vara problemfri. Storstadspaketets samverkansstruktur upplevs som otydlig på den operativa nivån, men då projektet på många sätt fortfarande har mycket arbete framför sig borde det finnas en vilja, tid och resurser för att skapa en mer enhetlig och tydlig struktur för när, hur och varför samverkan ska ske mellan alla ingående aktörer. Utmaningarna som präglat samverkan hittills är kopplade till återkoppling, tydlighet, framförhållning, dialog, informationsutbyte, förväntningar, delaktighet och engagemang. Samtidigt görs framsteg och det finns en stor vilja hos aktörerna att förbättra samverkansstrukturerna. Det finns även en stor vilja att göra saker gemensamt och aktörerna vill skapa så bra förutsättningar som möjligt för gång, cykel och kollektivtrafik.How our transport system, which has been car-centered for too long, is planned and developed needs to change to a more sustainable planning, development, and mobility. Based on this, most public actors who plan cities, infrastructure and traffic have formulated goals for increased sustainable mobility – which often revolves around an increased proportion of travel made through walking, cycling and public transport. However, it is easier said than done to realize this planning focus practically because planning for a sustainable mobility is based on many different issues, perspectives, responsibilities, and planning actors who must be integrated and collaborate since no single actor owns either the problem or the solution. The purpose of this study is to understand collaboration in planning processes for an increased sustainable mobility. To concretize the challenges and opportunities for increased sustainable mobility, Storstadspaketet in the City of Malmö is studied. Collaboration between actors at different administrative levels, with different perspectives and assignments, is often perceived as challenging in practical terms, therefore the study also investigates how actors responsible for traffic planning at a regional and local level perceive collaboration structures and how these structures affect the conditions for a collaborative planning for an increased sustainable mobility in the City of Malmö. The case study has included a document analysis and six semi-structured interviews with officials at the City of Malmö and Skånetrafiken. The results show that a close and early collaboration between actors is required to be able to meet the complexity of urban and traffic planning, but that collaboration will never be problem-free. The collaboration structure of Storstadspaketet is perceived as unclear at an operational level, but as the project in many ways still has a lot of work ahead of it, there should be a will, time, and resources to create a more uniform and clear structure for when, how and why collaboration should occur between all participating actors. The challenges that have characterized the collaboration so far are linked to feedback, clarity, foresight, dialogue, exchange of information, expectations, participation, and dedication. At the same time, progress is being made and there is a great wish among the actors to improve the collaboration structures. There is also a great wish to do things together and the actors want to create as good conditions as possible for walking, cycling and public transport