Loneliness and social isolation amongst older people : a literature review

Bakgrund Social isolering och ensamhet hos äldre är ett välkänt problem som är svårt att definiera, upptäcka och behandla. Det finns inga effektiva och standardiserade metoder för att diagnostisera problemen och ansvaret för att hantera konsekvenserna hamnar inte sällan hos personen själv eller hos deras närstående. Primärvården är den första linjen som äldre med dessa problem söker hjälp hos, men primärvården saknar i stor utsträckning den kunskap och de resurser som behövs för att åtgärda problemen. Författarna till denna litteraturöversikt har som avsikt att beskriva och uppmärksamma dessa komplexa problem som äldre ofta står inför. Syfte Syftet var att beskriva ensamhet och social isolering hos äldre personer som bor i eget boende. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes baserat på 18 vetenskapliga artiklar, publicerade 2012–2022, av både kvantitativ och kvalitativ design. De inkluderade artiklarna togs fram via de valda databaserna: PubMed, CINAHL och PsycInfo. Artiklarnas kvalitet värderades och innehållet i artiklarna analyserades och gav en sammanställning med fem huvudkategorier: Ensamhet, Upplevd hälsa, Upplevd hälsa och ensamhet under Covid-19, Hanteringsstrategier samt Primärvården och sjuksköterskans roll. Resultat Från de utvalda artiklarna framkom det att ensamhet och social isolering hos äldre var ett utbrett problem och riskfaktorerna för att utveckla ensamhet var hög ålder, kvinnligt kön, ekonomiska bekymmer, att bo ensam, att ha dålig upplevd hälsa och att sällan träffa familj och vänner. Olika strategier för att hantera problemen hittades och det framkom att de som redan hade goda hanteringsstrategier innan en kris fick mindre negativa utfall i samband med den. Slutsats Studien visade att äldre personer som upplever ensamhet eller social isolering inte alltid berättar om sina känslor och är missnöjda med den hjälp de fick från vården. De som hade sämre hälsa var i större utsträckning missnöjda. Att uppmärksamma och åtgärda dessa problem ligger i sjukvårdens och samhällets intresse av flera anledningar; för att förbättra livskvaliteten hos äldre och för att minska kostnader för vården.Background Social isolation and loneliness in older people are a well-known problem that is difficult to define, detect and treat. There are no effective and standardized methods for diagnosing the problems and the responsibility for dealing with the consequences often falls with the person himself or with their relatives. Primary care is the first line that older people with these problems seek help from, but primary care largely lacks the knowledge and resources needed to remedy the problems. The authors of this literature review intend to describe and draw attention to these complex problems that older people often face. Aim The aim of this study was to describe loneliness and social isolation in communitydwelling older people. Method A non-systematic literature review was conducted based on 18 scientific articles, published 2012–2022, of both quantitative and qualitative design. The included articles were found via the selected databases: PubMed, CINAHL and PsycInfo. The quality of the articles was evaluated, and the content of the articles was analyzed and gave a compilation with five main categories: Loneliness, Perceived health, Perceived health and loneliness during Covid-19, Management strategies and Primary care and the role of the nurse. Results From the selected articles it emerged that loneliness and social isolation in the elderly was a widespread problem and the risk factors for developing loneliness were old age, female gender, financial worries, living alone, having poorly experienced health, and rarely meeting family and friends. Different strategies for dealing with the problems were found and it emerged that those who already had good management strategies before a crisis had fewer negative outcomes in connection with it. Conclusions The study showed that older people who experience loneliness or social isolation do not always share their feelings and are dissatisfied with the help they received from care. Those who were in poorer health were to a greater extent dissatisfied. Paying attention to and remedying these problems is in the interest of healthcare and society for several reasons; to improve the quality of life of the elderly and to reduce costs for care