Otillbörligt förfarande : renommésnyltning eller förväxlingsrisk? – god marknadsföringssed, vilseledande marknadsföring och illojal konkurrens

Varumärken har på senaste tiden blivit allt mer viktig för ett företag. Varumärket utgör ofta en viktig del av företagets profil och företagets marknadsmöjligheter. Detta leder till att varumärket faller lättare offer för efterlikning eller till och med skada. En huvudregel i vårt rättssystem är dock att konkurrensfrihet ska få råda mellan näringsidkare. Detta innebär att det är tillåtet att efterlikna och använda en annan näringsidkares nyttigheter, så länge det ligger innanför den aktuella lagstiftningen. Varumärket och marknadsföringen är något av det viktigaste för ett företags konkurrensmöjligheter. Olika företag har olika strategier de använder sig av, för att tävla om konsumenterna och bli eftertraktade på marknaden. Följaktligen är det naturligt att framgångsrika marknadsföringskoncept efterliknas och används som inspiration. Det är samtidigt i denna konkurrensmatch som bland annat renommésnyltning kan komma att bli aktuellt. Syftet med avhandlingen blir således att kartlägga begreppet illojal konkurrens, med närmast fokus på renommésnyltning. Där det främst gäller att klargöra den nuvarande regleringen och diskutera om den uppställer ett tillräckligt skydd mot otillbörliga förfaranden. Det gäller därutöver särskilt att fastställa skyddsobjektet som OtillbFörfL 1 § ger, i förhållande till VmL. I analysen fastställs det att fastän omfattningen av OtillbFörfL 1 § är vid, så har MD inte utnyttjat denna omfattning till fullo. Detta grundar sig på att förfarande i Finland ofta bestäms enligt sannolikheten för förväxlingsrisk. Detta fastän tillämpningsmöjligheterna för OtillbFörfL 1 § möjliggör annat. Med detta syftar vi till renommésnyltningsdoktrinen. Att man i finsk rätt inte ger renommésnyltning det spelrum den skulle ha möjlighet till, är på flera sätt märkligt och problematiskt. I MD 121/12 konstaterar MD att skydd ska ges oavsett om det i det otillbörliga förfarandet föreligger förväxlingsrisk eller inte. Det som är intressant är att MD har efter MD 121/12, motiverat sina avgöranden med att förväxlingsrisk inte har förelegat i fallet och således förkastat många yrkanden på renommésnyltning. Kärnan av problematiken ligger således i MD:s oregelbundenhet och rent av rädsla eller ovilja att tillämpa OtillbFörfL 1 § utan att förväxlingsrisk föreligger. MD nästan strävar till att tillämpa andra otillbörlighetsgrunder framom renommésnyltning. Det som även framkommer av analysen är att det krävs en förändring i dagens reglering av otillbörliga förfaranden. Det bör ske en diskussion gällande OtillbFörfL 1 § och dess heltäckande status i en klart bredare utsträckning