Ett hem för studenter : En kvalitativ studie om hur studenter använder sina bostäder för skapandet av ett hem

Denna studie syftar till att undersöka hur studenter använder sig av sin bostad för att skapa sig ett hem i sin studentstad. Studien undersöker även hur denna process skiljer sig för människor som bor i boenden med gemensamma ytor, studentlägenheter och bostadsrätter. Ett hem har i denna studie definierats utifrån David Seamans koncept at-homeness. Hur personerna interagerar med sin bostad och olika platser i staden för att skapa detta hem utgår från James. J. Gibsson teori om affordance. Studien genomfördes genom sex kvalitativa intervjuer med studenter i Uppsala, där två bodde i boenden med gemensamma ytor, två i studentlägenheter och två i bostadsrätter. Resultatet visar att studenters bostäder inte nödvändigtvis själva måste uppfylla allt som enligt Seaman måste uppfyllas för att skapa sig ett hem. Studien visar vidare att detta beror på två fenomen. Det första är att studenter har en kortsiktig syn på sitt boende. De tänker sig inte bo där en längre tid och kan därför finna sig i att allt inte är perfekt. Det andra är att studenter kan använda sig av platser som finns i staden för att kompensera för bristerna i det egna boendet. På så sätt skapar bostaden och staden tillsammans ett hem för studenten. Skillnaden som återfanns mellan studentlägenheter och bostadsrätter var framför allt förmågan att ändra i bostaden. På grund av den kortsiktiga synen på boendet var detta dock inget som påverkade de som bodde i studentlägenheterna särskilt mycket. De som bodde i boenden med gemensamma ytor var dock tvungna att ibland lägga om sina rutiner för att bli bekväma i sin bostad. Överlag fann alla respondenter, oavsett boendetyp, att de var nöjda med sitt boende och att de hade skapat sig ett hem i Uppsala