HELLRE DÖ ÄN ATT SKAFFA BARN I RINKEBY : En kvalitativ studie på hur marginaliserade unga vuxna i ett territoriellt stigmatiserat område upplever det egna medborgarskapet.

För att ha ett hållbart Sverige måste alla medborgare känna sig som en del av samhället, med andra ord är inkludering nyckeln till ett Sverige som håller ihop. Medborgarskapet bör vara det gemensamma verktyget mellan svenska medborgarna för att kunna ha en känsla av tillhörighet till samhället. Frågan blir då om alla medborgaren upplevelser sitt medborgarskap på samma sätt. Rinkeby i Stockholm har enligt polisen klassificerats som ett särskilt utsatt område och det som kännetecknar dessa områden är den växande känslan av utanförskap. Med anledning till den begränsade forskningen kring medborgarskap i relation till område utifrån ett statsvetenskapligt perspektiv har denna studie valt att lyfta upp hur marginaliserade unga vuxna i territoriellt stigmatiserade områden upplever sitt medborgarskap i förhållande till området de bor i. Valet av teorier rättfärdigas av att lyfta fram och problematisera vad svenska medborgare som lever i ett utanförskap, det vill säga, unga vuxna som är bosatta i ett särskilt utsatt område, har för syn på sitt medborgarskap. För att samla in empiri och få ett internt perspektiv av området har metoden som tillämpats för att besvara frågeställningen varit kvalitativa intervjuer. Studiens resultat har visat att det finns ett glapp mellan svenska medborgarna och detta har visat sig bero på området dessa medborgare bor i. Studiens resultat tyder på att unga vuxna medborgare som bor i Rinkeby inte känner att de är lika erkända som andra medborgare som bor i ett finare område, de upplever även orättvisa i samhället, saknar makten att kunna bestämma över sina liv och saknar solidaritet med externa aktörer. Marginaliserade unga vuxna i Rinkeby uppfyller inte ett inkluderat medborgarskap enligt Listers definition.