Hur svensk räddningstjänst kommunicerar brandsäkerhet med barn i grundskolan : En kvalitativ studie inom riskkommunikation

Bakgrund: Brandrelaterade dödsfall är ett globalt folkhälsoproblem som årligen skördar runt 300 000 människoliv och skadar därutöver miljontals människor runt om i världen. I Sverige omkommer årligen runt 85 personer i bostadsbränder och ungefär 200 personer skadas allvarligt. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har på regeringens uppdrag tagit fram en nationell strategi i syfte att stärka den enskilda individens brandskydd. Ett av de prioriterade områdena är att kartlägga och identifiera olika grupper med hög risk för inblandning i bränder för att sedan kunna genomföra målgruppsanpassade kommunikationsinsatser. Här lyfts målgruppen barn och unga upp som vid en ökad riskmedvetenhet inom brand ger en bibehållen och utvecklad brandskyddsförmåga på lång sikt. Unga personer har en tendens att vara involverade i brandrelaterade händelser och har dessutom en benägenhet att vara ointresserade av brandsäkerhet. Prevention genom utbildning anses vara den mest modifierbara strategin för att motverka detta och förebyggande träning har visat sig vara effektivt för att förbättra deras beteendekunskaper i brand att applicera i verkliga förhållanden. Idag finns emellertid inget övergripande ramverk som vägleder i hur en effektiv och fungerande brandsäkerhetsutbildning till barn och unga ska bedrivas vilket anses vara nödvändigt både för att lyckas utveckla nya utbildningsprogram och för att utvärdera redan befintliga utbildningsinsatser. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur svensk räddningstjänst kommunicerar brandsäkerhet till elever i grundskolan för att få en ökad förståelse för hur kommunikationsinsatser bedrivs med unga personer och vilka kommunikationsvägar som anses effektiva. Metod: Studien har genomförts som en kvalitativ metod med induktiv ansats. Till studien har ett strategiskt urval tillämpats vid val av deltagare att ingå i undersökningen. Genom att tillämpa denna urvalsmetod har valet baserats på individer som ger den talrikaste datan och som är mest relevant för studiens syfte och frågeställning. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer som transkriberats och vidare analyserats genom kvalitativ textanalys. Resultat: Studiens huvudresultat visar oberoende på att 1) räddningstjänsten upplevde i det stora hela en positiv effekt av deras utbildningsinsatser trots att samtligas tillvägagångsätt skiljde sig åt. Insatserna ledde till fler vinster än en ökad medvetenhet för skoleleverna, 2) de största utmaningarna som upplevdes i kommunikationen till barn och unga var att nå fram till de som tenderade att vara ointresserade, trötta eller som uteblev från utbildningstillfällena helt, 3) samtliga deltagare utförde sina utbildningsinsatser med beaktande av att riskuppfattning kan skilja sig åt eleverna emellan utifrån deras ålder, 4) räddningstjänstområdena använde sig inte av någon specifik kommunikationsteknik och föredrog sedvanliga kommunikationsvägar framför modernare teknik, 5) det framkom brister i utvärdering av de brandsäkerhetsutbildningar som bedrevs mot skolverksamheterna idag