Försurning och övergödning i Stockholms län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Stockholms län främst finansieras av Länsstyrelsen i Stockholms län men även av Naturvårdsverket och Swedavia. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Nedfallet av kväve minskar men var förhållandevis högt 2020/21 Kvävenedfall innebär en risk för kväveutlakning från skogsmark till grund- och ytvatten. Kvävenedfallet till skog i Stockholms län har minskat med 48 % under tidsperioden 2001–2021. Även lufthalterna av kvävedioxid har minskat med 51 % vid Farstanäs sedan 1994. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skog i Stockholms län har beräknats ligga i intervallet mellan 4 och 5 kg per hektar för det hydrologiska året 2020/21. Detta är lägre än den kritiska belastningsgränsen för kväve i skog, 5 kg per hektar och år. I länet har dock kvävenedfallet tidigare under lång tid överskridit den kritiska belastningsgränsen. Under 2021 var nitrathalterna i markvattnet generellt låga vid mätplatserna i länet, med undantag av Farstanäs. Tidigare års mätningar har visat att markvattnet vid de nu aktiva mätplatserna i länet sällan uppvisar nitratkväve i markvattnet. Sammantaget visar mätningarna i Stockholms län att kvävenedfallet ännu inte gett upphov till något läckage av nitrat till markvattnet i växande skog, men att kväveutlakning kan förekomma i länets skogar, framförallt i de som drabbats av störningar i form av stormskador eller barkborreangrepp. Svavelnedfallet är lågt och det sker en långsam återhämtning Svavelnedfallet till skogen i Stockholms län har minskat kraftigt, mellan 67 och 96 %, sedan de olika platsernas mätstart, och minskningen är statistiskt säkerställd för alla mätplatser i länet. Under de senaste sex åren har svavelnedfallet varit lägre än 1 kg per hektar i länet, vilket är mycket lägre än i början av 1990-talet då nedfallet var upp mot 14 kg per hektar och år. Av länets tre mätplatser med långa tidsserier har en statistiskt säkerställd återhämtning från försurning främst skett vid Bergby i länets norra del. Där har markvattnets pH ökat, och halterna av sulfatsvavel och oorganiskt aluminium minskat. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) visar ingen statistiskt säkerställd förändring vid någon av länets mätplatser, men den är oftast positiv, vilket tyder på att det finns en syrabuffrande förmåga i länets skogar. Även vid Arlanda syns tecken på återhämtning från försurningen, med ökat pH och minskade halter av sulfatsvavel i markvattnet. Även vid Farstanäs har sulfathalterna minskat i markvattnet, men det finns inga statistiskt säkerställda förändringar med avseende på pH, ANC och oorganiskt aluminium.Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skog i Stockholms län har beräknats ligga i intervallet mellan 4 och 5 kg per hektar för det hydrologiska året 2020/21, vilket är något under den kritiska belastningsgränsen för barrskog. Nitrat förekommer sällan i markvattnet i skogsekosystemen, vilket innebär att länets skogar generellt tar upp det kväve som finns tillgängligt. Under 2021 var nitrathalterna i markvattnet generellt låga vid mätplatserna i länet, med undantag av Farstanäs. Svavelnedfallet till skogarna i Stockholms län har minskat relativt kraftigt och var mycket lågt under det hydrologiska året 2020/21, cirka 1 kg per hektar, visar mätningarna i länet inom Krondroppsnätet. Försurningstillståndet i skogsmarken i länets norra delar har förbättrats, och markvattnet visar tecken på återhämtning från försurning. Ytterligare återhämtning krävs i länets södra delar för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacitet.