Läsförståelseundervisning på högstadiet och gymnasiet : En kvalitativ studie om 13 svensk- och speciallärares  läsförståelseundervisning

Studiens syfte var att undersöka och analysera hur svensklärare och speciallärare på högstadiet och gymnasiet beskrev hur de utformade sin läsförståelseundervisning för att utveckla alla elevers läsförståelse, särskilt med tanke på elever i språklig sårbarhet. Datainsamlingen i denna kvalitativa studie har gjorts genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att det finns ett samband mellan definitionen av läsförståelse och undervisningens utformning. Det fanns ett antal likheter mellan respondenternas definition av läsförståelse, men en viss skillnad mellan respondenterna på högstadiet versus gymnasiet. Vidare visade studien att läsförståelsestrategier, metoder och modeller är en central del i undervisningen för att utveckla elevernas läsförståelse. Läsförståelseundervisningen sker ofta i interaktion, kommunikation och socialt samspel. När det gäller definitionen av språklig sårbarhet framkom det en tydlig grundläggande likhet, men vid konkretisering framträdde det vissa skillnader. Det särskilda stödet sker både inom klassrummets ram och i enskilda sammanhang. Inom klassrummet ram handlade det om att stödja svensklärarna och eleven med anpassningar. När det gäller enskilt stöd visade resultatet olikheter, från att arbeta med att utveckla elever i språklig sårbarhet till att arbeta grundläggande med förmågorna. Studien visade att samverkan mellan svensklärare och speciallärare har betydelse för undervisningen. Till största delen sker samverkan när svensklärare behöver stöd i undervisningen eller med en specifik elev samt vid nationella prov.