Samverkan är inte en förutsättning utan en nödvändighet : En kvalitativ studie om förebyggande arbete mot ungdomsbrottslighet

Syftet med denna studie är att undersöka hur ett ungdomsteam i en mellanstor kommun samverkar för att arbeta förebyggande mot ungdomsbrottsligheten tillsammans med ungdomen och familjen. Det genomfördes sju semistrukturerade intervjuer med professionella från ungdomsteamet för att kunna besvara studiens syfte. Dessa arbetar utifrån sina individuella roller som är teamledare, socialsekreterare, familjebehandlare och ungdomscoacher för att sedan utföra ett brottsförebyggande arbete i samverkan med varandra. Den insamlade datan tematiserades och analyserades därefter utifrån den tidigare forskningen och teoretiska ramverken. Resultatet har påvisat att ungdomsteamets samverkan har medfört till minskat antal orosanmälningar i den mellanstora kommunen. Samverkan har även bidragit till en bredare helhetsbild kring ungdomens problematik som underlättar det förebyggande arbetet. Samverkan mellan de olika aktörerna har fungerat, däremot är arbetet med familjen och ungdomen något som kan försvåra arbetet. Ungdomen och familjen kan många gånger vara motstridiga till den professionella hjälpen, dels utifrån att de inte ser problematiken men även att de finns en misstro mot socialtjänstens arbetssätt. Resultatet visar däremot att en lyckad kommunikation med familjen kan leda till en positiv drivkraft för förändring.