Ett museum för vem? : En normkritisk studie av museers mångfaldsarbete

Det här är en studie vars syfte är att analysera och kritiskt granska de normer som framträder i två museers arbete med att öka mångfalden i utställningarna och hos museibesökarna. I den här studien syftar mångfald inte endast till en etnisk mångfald, vilket är den vanligaste åsyftningen, utan en bredare definition som innefattar andra aspekter såsom kön, ålder och funktionalitet. Eftersom museerna i Sverige har ett uppdrag att finnas tillgängligt för alla är detta ämne viktigt att analysera. De museer som granskas i denna uppsats är ett konstmuseum och ett länsmuseum som båda är belägna i samma kommun. Insamlingen av empiri har utförts via kvalitativa intervjuer med fyra museiarbetare, två från varje museum. Resultatet av intervjuerna och analysen visar att båda museerna arbetar på flera olika sätt med att främja mångfald i utställningarna och att locka en bred publik. Däremot finns förbättringsområden i fråga om fysiskt tillgänglighet samt en tydligare dokumentation och uppföljning av hur mångfaldsarbetet går till. Min slutsats är att museerna blir bättre och bättre på att uppfylla sitt syfte i att vara en plats för alla. Detta sker delvis i och med att lagar som främjar mångfald träder ikraft men också genom museianställdas egna initiativ.