Mikroorganismer i arbetsmiljön vid förbehandlings- och samrötningsanläggningar : Kartläggning och åtgärder

Vid förbehandlings- och samrötningsanläggningar förekommer mikroorganismer i det avfall som hanteras och rötning innebär att mikroorganismer bryter ner avfallet. Mikroorganismerna kan innebära hälsorisker för de anställda, då bioaerosoler, dvs. damm och vätskeaerosoler som innehåller mikroorganismer och deras metaboliter, kan uppstå vid hanteringen av avfallet. Forskningsprojektet om mikroorganismer i arbetsmiljön vid förbehandlings- och samrötningsanläggningar har undersökt när och var det finns risk för exponering för damm och aerosoler, och därmed för mikroorganismer. Den metodik som valts, och bedömts ge mest tillförlitligt underlag för en diskussion om åtgärder, är mätning av partiklar (uppdelat på olika storleksfraktioner) med direktvisande optiskt instrument. Mätinstrumentet har främst placerats stationärt för att följa hur dammhalten på utvalda platser varierar över tid, men har även burits runt i anläggningen av personalen för att studera dammhalterna i olika delar och vid olika arbetsmoment, exempelvis underhållsarbete och rondering. Studiebesök med mätningar och intervjuer har utförts vid tre förbehandlingsanläggningar, eftersom exponeringen bedöms vara högst i den typen av anläggningar. Mätningarna visar att förhöjda halter av partiklar förekommer vid platser och arbetsmoment där avfall hanteras öppet och där ventilationen är otillräcklig, och förhöjs ytterligare om materialet är i rörelse, om det är ostädat så att torkat avfall ”dammar” och/eller när man spolar vatten med högt tryck. Intervjuerna visade att de anställda generellt var överens om var riskmoment fanns och pekade ofta ut samma platser på anläggningarna. Detta visar att även om mätinstrument inte finns att tillgå kan en anläggning komma långt med att tillsammans med personalen kartlägga ”kritiska” platser/arbetsmoment. Där inga andra åtgärder fungerar eller är möjliga rekommenderas att personal använder andningsskydd i större utsträckning än vad som görs idag. Detta trots att personal inte, eller i mycket liten grad, upplevt problem. När det gäller luftvägsexponering kan man klara sig utan akuta besvär, men vid arbete under många år kan symptom/problem komma senare i livet