Waiting for housing : municipal practices of mobility control

In the wake of the increased number of people on the move who arrived in Sweden in 2015, more restrictive migration policies and welfare policies have been introduced and become increasingly intertwined. In this article, we examine the intersection between local housing policy and national migration policy. By looking at the implementation of a new law, the Settlement Act, which makes reception and accommodation of newly settled refugees mandatory for all municipalities in Sweden, we analyse municipal practices of mobility control, emphasising the waiting produced through the provision of temporary housing. Based on interviews, policy documents, reports and news media reporting, we analyse how two municipalities regulate conditions of stay through temporary access to housing and poor living conditions. Such practices involve processes of waiting and produce long periods of uncertainty, preventing migrants from being able to plan a future. This eventually affects the possibility for family reunification and permanent residency, which is conditioned by requirements such as stable housing and employment.Väntan på bostad: kommunala mobilitetskontrollerande praktiker Efter det ökade antalet människor på flykt som kom till Sverige under 2015, har restriktivare regler införts gällande migration och välfärd, två områden som även har blivit allt mer sammanlänkade. I denna artikel undersöker vi hur den lokala rättigheten till bostad och bosättning länkas samman med den nationella regleringen av migration. Genom att studera implementeringen av en ny lag, bosättningslagen, som gör mottagandet av nyanlända migranter obligatoriskt för alla kommuner, analyserar vi mobilitetskontrollerande praktiker, med fokus på den väntan som skapas genom tillfälliga bostadslösningar. Utifrån intervjuer, rapporter, policydokument och nyhetsrapportering analyserar vi hur två kommuner reglerar vistelsevillkoren i kommunen genom tillfällig tillgång till bostad och dåliga bostadsförhållanden. Sådana praktiker innebär processer av väntan och skapar långa perioder av osäkerhet, något som hindrar migranter från att kunna planera sin framtid. Detta påverkar i förlängningen även möjligheten till familjeåterförening och permanent uppehållstillstånd, något som är beroende av att den nyanlände finner en varaktig bostad och anställning.