Barn som anhöriga på en intensivvårdsavdelning : En litteraturstudie

Bakgrund: Barn som besökare på en intensivvårdsavdelning är ganska nytt förekommande, men har blivit mer vanligt. Många intensivvårdssjuksköterskor upplever dock att de saknar kompetens och stöd för att bemöta barn som anhöriga. Det finns också en osäkerhet bland hälso- och sjukvårdspersonal huruvida barn gynnas eller stressas av att se närstående vårdas i miljön på en intensivvårdsavdelning. Barn som inte tillåts vara delaktiga i vården av en närstående kan reagera med känslor av ensamhet, maktlöshet och övergivenhet. Syfte: Att beskriva barn som anhöriga på en intensivvårdsavdelning, ur barnets och intensivvårdssjuksköterskans perspektiv. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på vetenskapliga artiklar och ett induktivt förhållningssätt. Resultat: Resultatet visar att barn som anhöriga har behov av att se med egna ögon, behov av information och förberedelse samt behov av en normal vardag. Intensivvårdssjuksköterskorna beskriver att det finns ett behov av att stötta och motivera föräldrar, att vägleda det enskilda barnet men att det ofta saknas förutsättningar för att involvera barn som anhöriga. Slutsats: Det är viktigt att barn involveras i vården av en närstående på en intensivvårdsavdelning för att förhindra negativa konsekvenser nu, men även senare i livet. Det behövs stöd och förutsättningar med tydliga riktlinjer för intensivvårdssjuksköterskan att förhålla sig till när det gäller barn som anhöriga. Med en vårdande kommunikation kan intensivvårdssjuksköterskan lindra ett onödigt lidande och upprätta en gemenskap vilket gynnar alla inblandade. Background: Children as relatives in intensive care units are fairly new, but have become more common. Many intensive care nurses experience a lack of knowledge and support in order to care for children as relatives. There’s also an uncertainty among health care professionals whether children benefit or disadvantage by seeing relatives being cared for in the intensive care environment. Children who are not allowed to participate in the care of a loved one may react with feelings of loneliness, powerlessness and abandonment. Aim: To describe children as relatives in an intensive care unit, from the child and intensive care nurse perspective. Method: A systematic literature review with a qualitative approach based on scientific articles and an inductive approach. Result: The result shows that children as relatives have a need to see with their own eyes, a need for information and preparation and the need for a normal everyday life. The intensive care nurse describes that there’s a need to support and motivate parents, to guide the individual child but that there are often poor prerequisites for involving children as relatives. Conclusion: It is important that children are involved in the care of a close relative in an intensive care unit to prevent negative consequences now, but also later in life. The intensive care nurses need support and clear guidelines. With a caring communication the intensive care nurse can alleviate an unnecessary suffering and establish a communion which benefits everyone involved