Utvärdering av delmålen i plan för genetisk förstärkning av varg 2016–2020

Förord I ”En hållbar rovdjurspolitik” (prop. 2012/13:191), som beslutades av riksdagen i december 2013, fastslogs att Sverige ska ha en långsiktigt livskraftig vargstam med gynnsam bevarandestatus. Den skandinaviska vargpopulationen är relativt liten, isolerad och inavlad då den genetiskt fram till 2012 byggde på endast fem individer, som invandrat från Finland/Ryssland.I oktober 2016 fastställde Naturvårdsverket en femårig plan för genetisk förstärkning av den svenska vargstammen 2016–2020. Det övergripande målet i planen är att minst en ny invandrad varg per generation (fem år) från östliga populationer har reproducerat sig med skandinaviska vargar och den svenska vargstammen består av minst 300 individer. Planen innehåller delmål och åtgärder som syftar till att uppnå det övergripande målet.Delmålen har nu följts upp och utvärderats för att se om åtgärderna i planen var de bäst lämpade för att nå målet gällande vargarnas genetik. Resultatet av utvärderingen visar att merparten av delmålen har uppnåtts. Totalt åtta finskryska vargar har dokumenterats i landet, jämfört med sex finskryska vargar åren 2011–2015. Av de åtta vargarna har tre reproducerat sig med skandinaviska vargar och därmed lämnat viktiga bidrag till den genetiska statusen i den svenska vargstammen.Utvärderingen visar också att kostnaderna för de vargar som upptäcks i renskötselområdet och blir stationära i områden med renar, snabbt kan bli mycket höga för berörda samebyar och myndigheter. Totalt har ca 14,6 mkr betalats ut av Naturvårdsverket till Sametinget och berörda länsstyrelser för akuta och extra åtgärder kopplade till invandrade vargar under perioden.En övergripande slutsats är att genetisk förstärkning är ett långsiktigt arbete som bör ses över längre tid än vad planen omfattar. Stockholm 29 april 2020 Claes SvedlindhAvdelningschef Naturavdelninge