Globala målen blir lokala - men hur? : om kommuners interna organisering och externa samverkan för hållbar utveckling

I september 2015 beslutade FN:s medlemsstater om en ny global agenda för hållbar utveckling – Agenda 2030. Det finns höga förväntningar på att FN:s Agenda 2030 och de 17 globala målen ska göra världen bättre och bidra till en ökad hållbarhet. Målen spänner över alla hållbarhetsdimensioner och handlar bland annat om att utrota fattigdomen, minska ojämlikheten, bekämpa klimatförändringarna och sträva efter att utveckla hållbara städer och samhällen. Den övergripande visionen för Agenda 2030 är att ingen ska lämnas utanför. FN betonar vikten av att ha ett integrerat angreppssätt och att de globala målen är odelbara, det vill säga att det finns synergier mellan de olika målen och att man inte kan hantera ett hållbarhetsperspektiv i taget. Den lokala nivån lyfts fram som central i genomförandet av Agenda 2030 och där är kommuner viktiga institutioner som står för kontinuitet och långsiktighet i det lokala och regionala hållbarhetsarbetet. De kan agera plattformar och ha samordnande roller för strategisk samverkan kring hållbarhetsfrågor. Men vad innebär egentligen implementeringen av de Globala målen på lokal nivå? Detta har visat sig vara komplext, något som delvis beror på att globala målen förutsätter ett helhetstänk och brett systemperspektiv som spänner över förvaltnings/sektors- och organisationsgränser. Det förutsätter intern samordning och extern samverkan. Det kan vara en utmaning då olika delar av förvaltningar och olika samhällsaktörer har olika uppdrag, agendor, ambitioner och mål. Med den här rapporten vill vi fördjupa kunskapen om kommunsektorns arbete med hållbar utveckling, där vi särskilt intresserat oss för att analysera hur man organiserar sig och samverkar, såväl internt som externt, för att ta sig an de globala målen i Agenda 2030. Rapporten baseras på tre forskningsstudier genomförda inom ramen för olika forskningsprojekt och har därmed haft delvis olika utgångspunkter och sammanhang. Frågan om organisering är gemensam för alla de tre studierna genom vilka vi strävat efter att fördjupa diskussionen kring intern samordning såväl som om extern samverkan. På så sätt kan de olika studierna tillsammans bidra till att illustrera en bredd av kommunala strategier och insatser för arbete med koppling till Agenda 2030. Ett av de perspektiv som lyfts fram i rapporten illustrerar Växjö kommuns arbete med att utforma en kommunintern styr- och organisationsmodell baserad på Agenda 2030. I Uppsala kommun har vi genom Klimatprotokollet och Handlingsplan Gottsunda studerat hur olika lokala aktörer, med kommunen som initiativtagare, organiserar sig för extern samverkan, i syfte att det ska bidra till det lokala hållbarhetsarbetet såväl som att växla upp de samverkande aktörernas interna hållbarhetsarbete. Det tredje exemplet som vi reflekterar kring är framväxandet av en plattform för regional aktörssamverkan kring Agenda 2030 i Östergötland. Den har fokus på extern aktörsssamverkan. Genom att analysera dessa tre studier av tvärsektoriell organisering, samordning och samverkan har vi mejslat ut två huvudsakliga slutsatser, eller lärdomar. Den första är kopplad till den kommuninterna organiseringen och reflekterar kring den förväntan som finns på kommuner att ta sig an Agenda 2030 och kring att kommunernas breda uppdrag kan ge möjlighet till tvärsektoriella processer för ett integrerat hållbarhetsarbete, där Agenda 2030 och de 17 odelbara globala målen kan betraktas som ett relevant stöd och ramverk. Den andra lärdomen från vår analys är att samordning, samarbete och samverkan både kräver kapacitet och skapar kapacitet. Med det menar vi att det krävs förutsättningar av kunskap, motivation, politisk legitimitet, förståelse, ledarskap, arbetstid, förtroende samt andra parter att samverka med för att utveckla såväl det interna hållbarhetsarbetet som hållbarhetsarbete i samverkan med andra aktörer. Genom Klimatprotokollet har vi exempelvis sett att den externa samverkan genom sina olika aktiviteter och forum bidrar till kapacitet i form av kunskaper och motivation som sedan omsätts i respektive organisation. Begreppen samordning, samarbete och samverkan är ofta återkommande i diskussionen om Agenda 2030 och vi menar att detta är aspekter som man i många fall har otillfredsställande kunskap om. De kan uppfattas som vardagliga begrepp för organisering och därmed leda fel till att man inte ser vilka förutsättningar som krävs för att dessa blir verkningsfulla. Det interna arbetet banar väg för det externa arbetet som sker genom samverkan eftersom det krävs någon form av intern förankring, transparens och legitimitet för att det externa hållbarhetsarbetet ska fungera