Anknytning i förskolan : Förskollärares syn på förskolebarns anknytning till pedagoger

Denna rapports syfte är att få fördjupad kunskap om pedagogers syn på anknytning i förskolan mellan barn och pedagoger genom att synliggöra hur de arbetar med anknytning. Förskolan har en central roll i samhället detta betyder att den inte är problemfri, utan det finns påverkande faktorer som försvårar anknytning mellan barn och pedagoger. Rapporten har sin teoretiska utgångspunkt i anknytningsteorin av John Bowlby (1907–1990). Rapporten använde den kvalitativa forskningstraditionen med semi-strukturerad intervjumetod med fem informanter för att besvara rapportens syfte och frågeställningar. Alla informanter lyfte fram inskolning och trygghet som grunden till anknytning mellan barn och pedagoger. Trygghet beskrivs som den mest betydelsefulla orsaken till att barn kan utvecklas och att lärandet kan tas emot av det enskilda barnet. Pedagoger behöver se till att vårdnadshavarna är trygga för barnet känner av ifall de inte är trygga, och det påverkar anknytningen mellan barn och pedagoger. Fungerande samverkan mellan pedagoger och vårdnadshavare bidrar till trygga barn, detta är förutsättningen för att bygga relationer i förskolan. Pedagogers barnsyn, förhållningssätt och empati påverkar skapandet av trygghet, relationer och omsorg för att bygga den känslomässiga relationen mellan barn och pedagog. Arbetslagets barnsyn och likartat synsätt på trygghet, relationer och omsorg är en förutsättning för arbetet med anknytning och speciellt med de yngre barnen. Arbetssätt och värderingar hos pedagoger påverkar om arbetslaget är trygga med varandra, detta resulterar annars i en barngrupp som inte känner sig trygg i förskolan