Reflektioner om nya och saknade nyckelpersoner i kriminalpolitiken

I en artikel har Per Ole Träskman diskuterat i vilken utsträckning brottslingen, brottsoffret eller ”jag själv” – det allmänna rättsmedvetandet – bör ges inflytande över kriminalpolitiken. Inspirerad av frågan om kriminalpolitikens nyckelperson riktar jag i den här texten blicken mot två andra aktörer: rättsvetaren och polisen. Först konstaterar jag att rättsvetarens minskade inflytande över kriminalpolitiska frågor är en del av den utveckling som brukar kallas för straffrättspopulism. Därefter argumenterar jag för att straffrättsvetenskaplig forskning om kriminalisering kan göras mer relevant om den utgår från en bred och interdisciplinär syn på kriminalisering. Mot bakgrund av detta väcker jag till sist frågan om inte polisen har fått axla rollen som kriminalpolitikens nyckelaktör