In between the neighbours: Negotiating a Fenno-Swedish identity through type-planned houses by Bostadsföreningen för svenska Finland 1938–1969

Bostadsföreningen för Svenska Finland arbetade för bättre boendeförhållanden bland finlandssvenskarna under medlet av 1900-talet. Samhällsklimatet efter inbördeskriget och språkstrider bidrog till politiska försök att ena finlandssvenskarna. Föreningens typritningar till egnahemshus skulle bidra till att stärka den finlandssvenska identiteten, som upplevdes vara hotad. Syftet med artikeln är att undersöka hur boendeideal användes för att konstruera en kollektiv identitet för en minoritet. Frågeställningarna berör vilka hot man ansåg att riktades mot finlandssvenskarna och hur arkitektur kunde motverka dessa. Bostadsföreningens agerande förstås genom identitetsprocessteori och perspektiv på hur arkitektur används för att konstruera nationella identiteter. Bostadsföreningen uppfattade bostäder utformade enligt ett modernistiskt ideal, som en lösning på ett politiskt och ideologiskt problem. Om finlandssvenskarna hade moderna och effektiva hem skulle de inte vara så benägna att sälja sina gårdar till finskspråkiga och sedan flytta till städer där de assimilerades in i den finska kulturen. Mobilitet uppfattades i det här sammanhanget som ett hot eftersom den ledde till förlust av väljare i politiskt viktiga områden. En modernistisk arkitektur kombinerad med lokal folklig byggnadstradition skulle bidra till att göra den finlandssvenska landsortsbefolkningen stolt över sina släktgårdar och få dem att stanna i hembygden, bevarandes den svenska jorden för kommande generatione