Hälso- och sjukvårdskuratorn i storstaden : Urbanisering, specialisering och komplex samverkan

Yrket hälso- och sjukvårdskurator växte fram ur urbaniseringen vid förra sekelskiftet, men vilken betydelse urbaniseringen haft för kuratorsyrket har inte utforskats. I denna artikel undersöker vi hur kuratorns organisatoriska förutsättningar och professionella handlingsutrymme präglas av den urbana miljön. Tematisk analys genomfördes av individuella intervjuer och fokusgruppintervjuer med asylkuratorer och habiliteringskuratorer i Region Stockholm. Fyra teman framträdde: 1) Socialt arbete med urbaniseringsprocesser, 2) Globaliseringen och storstaden, 3) Effektivisering och handlingsutrymme samt 4) Storstadens många samverkansytor. En central slutsats är att den urbana miljön både kan innebära ett kraftigt begränsat handlingsutrymme, men också ge förutsättningar till ökat handlingsutrymme. Detta tycks bero på om styrning och utformning av uppdrag och arbetsuppgifter är framförhandlade utifrån patienters behov och utifrån kuratorsprofessionens egna villkor eller inte.Health social worker as a profession emerged from the urbanization in the early 20th century. Nevertheless, the importance of the urbanization for the profession has not been studied. In this article, we explore how the organizational prerequisites and professional discretion of health social workers is influenced by the urban environment. Individual and focus group interviews collected among health social workers specialised in immigration respectively working in habilitation services within the Stockholm Region. Data was analysed using thematic analysis. Four themes were discovered: 1) Social work with urbanisation processes, 2) Globalization and the city, 3) Efficiency and professional discretion, and 4) the Big city’s many areas of collaboration. The results indicate that the urban environment can involve both a very limited professional discretion, but also provide conditions for increased professional discretion. This depending on whether steering and formation of assignments and tasks are negotiated on the basis of patients’ needs and based on the professions’ own conditions.