Invasivitetsbedömning av Svenska stadsträd

Exotiska stadsträdsarter används allt mer ofta inom nutida landskapsarkitektur för att tillhandahålla flera viktiga ekosystemstjänster i staden. Det pågår dock en livlig debatt om det är säkert att använda exotiska träd på detta sätt, och vissa vanliga stadsträdsarter förekommer på listor över invasiva växter. Dessa invasivitetsbedömningar utgår dock ifrån att växterna etablerat sig i naturen, och tar inte hänsyn till staden som potentiell spridningsbarriär. Den här uppsatsen presenterar en invasivitetsbedömning utifrån ett tydligt urbant perspektiv. En samlad lista över Malmös stadsträd jämfördes mot tre listor över invasiva växter. Detta identifierade 39 potentiellt invasiva tärdarter. För dessa utfördes en fördjupad bedömning av spridningsförmåga och ekologisk risk i svenska naturtyper, och en kort sammanvägd slutsats presenteras för varje art. Dessa artbedömningar utgör huvuddelen av arbetet. Resultatet visar att staden inte kan antas vara en säker spridningsbarriär mot naturen för de flesta arter, och att ett antal stadsträdsarter utgör ett hot mot biologisk mångfald i vissa svenska naturtyper. Resultatet ska inte tolkas som något generellt ställningstagande mot användningen av exotiska trädarter i staden. Snarare belyses komplexiteten i frågan, och vikten av en noggrann avvägning innan exotiska träd planteras. Sett i ett vidare sammanhang har landskapsarkitekturen ofta en marginell påverkan, jämfört med till exempel skogsbruket. Det finns ett behov av ett samlat regelverk för exotiskt växtmaterial i samhällets alla delar.Exotic tree species are commonly used in contemporary landscape architecture to provide critical ecosystem services in the city. There is however a lively ongoing academic debate regarding the use of exotic tree species, and several species of common ly used urban trees have been classified as invasive. Such assessments of invasivity however assume that the species are growing in a natural habitat, and do not account for the potential of the city to act as a dispersal barrier. This bachelor’s thesis presents a balanced assessment of invasivity from a distinctly urban perspective. A list of all urban trees in Malmö, Sweden, was compared to three lists of invasive plants. This identified 39 potentially invasive species of urban trees for further analysis. Invasivity and methods of dispersal were assessed, and a short conclusion is presented for each species. These species-level analyses constitute the majority of the paper. The results indicate that the urban environment is no definitive dispersal barrier against the surrounding nature for most species of urban trees, and that several species threaten biodiversity in some natural habitats in Sweden. The results ought however not to be interpreted as a general argument against the use of exotic tree species. They rather highlight the complexity of the situation, and the need for a careful assessment before exotic trees are planted in the city. The impact of landscape architecture’s use of urban trees is also fairly insignifcant compared to, e.g., the forestry industry. There is a need for common regulations across all society regarding the use of exotic trees