En pedagogisk spricka: Tolkningar av antropocen framför ett diorama

Natural history museums are expected to engage actively with discussions on environmental changes. The new natural history museum in Tampere was opened in 2010 and extended in 2015. The exhibition focuses on showing local nature, but the museum curator wanted to include a pedagogical nudge to make the visitors reflect on humans’ place in nature. He designed a diorama Human as part of nature, where human is represented as a skeleton in a forest. The setting with the accompanying text pane is open-ended, allowing for multiple interpretations. The diorama may be read within the problematic framing of the Anthropocene, which portrays humans as abstract species and does not leave much room for agency. Another reading is that human is a species among others, returning to the circle of life in death. Visitors of different ages approach the diorama differently, but surprisingly few visitors have been upset about how human is represented. The change of perspective in the exhibition may allow affective encounters with the museum nature and provide a nudge towards sustainable cultural transformation.Luonnontieteellisiltä museoilta odotetaan toimintaa ympäristömuutosten hillitsemiseksi. Ihminen osana luontoa -dioraama Tampereen luonnontieteellisessä museossa tarjoaa monenlaisia luentoja ja kannustaa pohtimaan ihmisen paikkaa luonnossa.Naturhistoriska museer förväntas delta aktivt i diskussioner om miljöförändringar. Det nya naturhistoriska museet i Tammerfors öppnades 2010 och utvidgades 2015. Utställningen fokuserar på att visa lokal natur, men museets curator ville inkludera en pedagogisk knuff för att få besökarna att reflektera över människors plats i naturen. Han designade dioramat ”Människan som en del av naturen”, där människan representeras av ett skelett i en skog. Arrangemanget med medföljande textruta odefinierad och möjliggör flera olika tolkningar. Dioramat kan läsas enligt den problematiska inramningen av antropocen, som skildrar människan som en abstrakt art och inte lämnar mycket utrymme för handlingsfrihet och agentskap. Ett annat betraktelsesätt är att människan är en art bland andra som i döden återvänder till livets cirkel. Besökare i olika åldrar närmar sig dioramat på olika vis, men förvånansvärt få besökare har varit upprörda över hur människan representeras. Perspektivförändringen i utställningen kan möjliggöra affektiva möten med museinaturen och ge en knuff mot hållbar kulturell omvandling