Från folkdräkt till kulturarv

Kulttuuriantropologi Daniel Miller totesi, että ympärillämme olevia esineitä ei aina havaita tai ne hyväksytään sellaisinaan kiinnittämättä huomiota niihin. Se kulttuuri, jossa olemme kasvaneet, muokkaa käsityksemme esinemaailmasta. Missä vaiheessa kiinnitetään huomiota pukeutumiseen? Mitä vähemmistökansan puku edustaa nyt monikulttuurisella alueella vähemmistökansan parissa? Onko vähemmistökansan puvusta museoesineeksi ja siten osaksi kulttuuriperintöä ja identiteettiä? Onko itsestäänselvyys, että kansanpuvulla on symbolista merkitystä? Miten kansanpuvusta tulee kulttuuriperintöprosessin osa?The article analyses the process by which everyday dress was transformed into symbolic value as a part of the cultural heritage of the Eastern Mari, located in the Republic of Baškortostan in Post-Soviet Russia. The material is based on fieldwork during the period 1987–2019. A Mari teacher played active and remarkable role in this tradition-formation process. The young teacher encouraged the inhabitants to produce handicrafts by traditional forms. She began actively to collect Mari dresses, and paied attention to the Mari national values. Collecting material and organizing some exhibitions, the teacher founded an ethnographic museum with the support of the local administration. The Mari everyday dresses are displayed at the museum in a new role and new position; they represent the local Mari identity. In the opinion of one young visitor. ”At home, the gran’s traditional dress meant something ”old-fashioned”, but in the museum collection it became the visible part of the Mari cultural heritage.”I denna artikel analyseras folkdräktens betydelse och förändring från vardagsplagg till ett symboliskt värde inom kulturarvet i östra Mari, som ligger i Republiken Basjkortostan i det postsovjetiska Ryssland. Materialet baserar sig på fältarbete som utfördes under perioden 1987–2019. En lärare kom att ha en aktiv och anmärkningsvärd roll för dräktens traditionsbildning. Den unga kvinnan uppmuntrade invånarna till att tillverka textilhantverk enligt traditionella metoder. Hon började aktivt att samla in folkdräkter och uppmärksammade de nationella värdena på Mariområdet. Efter att ha samlat in material och ordnat ett antal utställningar grundade kvinnan med stöd av den lokala administrationen också mariernas etnografiska museum. På museet har folkdräkten fått en ny roll och status; den representerar mariernas lokala identitet. Som en ung besökare uttalat sig: ”Hemma så var mormors traditionella dräkt något gammalmodigt, men i museets samlingar så blev den en visuell representation av det mariska kulturarvet.