Kan stamningsbeteenden hos förskolebarn predicera om stamning blir bestående eller övergående? : En explorativ studie

Stamning debuterar vanligtvis i förskoleåldern. En majoritet av barnen slutar spontant att stamma medan andra barn får bestående stamning. Forskare har länge försökt identifiera faktorer som kan predicera om stamning blir bestående eller övergående, bland annat genom att undersöka stamningsbeteenden nära stamningsdebuten. En av de största longitudinella studierna hittills inom stamning har utförts av Yairi och Ambrose (2005). I deras studie etablerades en indelning av stammande förskolebarn: barn med övergående stamning och barn med bestående stamning. De har gjort materialet tillgängligt för andra forskare via databasen FluencyBank och deras material utgjorde underlag för denna uppsats. Vårt datamaterial bestod av redan existerande ljudfiler och kodade transkriptioner från 18 deltagare, där hälften hade övergående stamning och hälften hade en svårare, mer bestående stamning. Indelningen av deltagarna baserades på en tidigare magisteruppsats av Wetter och Wickman (2021). Materialet analyserades explorativt med fokus på huruvida stamningsbeteenden nära stamningsdebuten kunde predicera om stamningen blev bestående eller övergående. Varje deltagares stamning analyserades med fokus på utvalda typer av icke-flyt vilka delades in i olika variabler. Variablerna bestod av: blockeringar, förlängningar (indelade i fyra olika typer), fler än två delordsrepetitioner och tysta avbrott. Dessa variabler jämfördes därefter mellan deltagarna med övergående stamning respektive deltagarna med bestående stamning. Resultaten tyder på att ett högt antal blockeringar och förlängningar, specifikt förlängda vokaler nära stamningsdebuten, tycks öka sannolikheten för bestående stamning. Resultaten indikerar att fortsatt dela upp förlängningar och blockeringar i framtida forskning, då det kan ge betydande underlag för att predicera om stamning blir bestående eller övergående. En explorativ metod och det faktum att det var ett litet urval begränsar möjligheten att generalisera resultaten till en större population.The onset of stuttering is typically during preschool age. Most children spontaneously recover while other children continue to stutter. Researchers have for a long time tried to find factors that could predict the outcome for stuttering, for example, the stuttering behaviors close to onset. One of the largest longitudinal studies of stuttering so far was accomplished by Yairi and Ambrose (2005). In their study, they established a division between stuttering preschool children who recovered from the stuttering and those with persistent stuttering. They have made the material available for other researchers through the database FluencyBank and their material was the basis for this thesis. Our data consisted of already existing audio recordings and coded transcriptions of 18 participants, where half of them recovered from stuttering and half of them had a more severe, persistent stuttering. The division is based on an earlier degree project by Wetter and Wickman (2021). The material was analyzed exploratively and the focus was to examine whether stuttering behaviors close to onset could predict if stuttering was persistent or was transient. Each participant’s stuttering was analyzed by focusing on selected types of disfluencies which were divided into variables. The variables were: blocks, prolongations (divided into four different types), more than two part-word repetitions and silent disruptions. These variables were then compared between the participants in the group who recovered and the and group with persistent stuttering. The results suggest that a high number of blocks and prolongations, specifically prolonged vowels close to stuttering onset, seems to increase the probability for persistent stuttering. The results indicate doing a further division of prolongations and blocks in future research, which could provide an important basis for predicting if stuttering becomes persistent or recovered. An explorative method and the fact that there was a small sample limit the possibility to generalize the results to a bigger population.