Närståendes rätt till tystnad särskilt i partnervåldsbrott

Det ingår flera sådana utmaningar i partnervåldsbrottens förundersökning, åtalsprövning samt domstolsförfarande, som inte framgår i samband med andra våldsbrott där förövaren och offret inte är till varandra närstående personer. Detta beror på att då den åtalade är en närstående till målsäganden, är målsäganden inte närapå alltid villig eller kapabel att bidra till utredningen av brottet. Trots det är det ofta ändå målsäganden som har en stor roll i framställningen och utnyttjandet av bevisningen och därmed även i rättegångens gång och slutligen i det, ifall förövaren för partnervåldet döms för sina handlingar. Målsägandens utsaga är ofta ett centralt bevismedel i partnervåldsbrott, men eftersom målsäganden i flera fall är ovillig att uttala sig i rättegången, kan det uppstå problem gällande bevisningen. Att en närstående till en part beviljas tystnadsrätt i domstolen har det sedan gammalt funnits bestämmelser om. År 2016 reviderades bevisningsbestämmelserna i rättegångsbalkens 17:e kapitel. I och med de nya bestämmelserna ändrades målsägandes ställning i rättegången. En målsägande som blivit offer för ett brott där förövaren är en närstående, fick genom de nya bestämmelserna rätt att vägra vittna med stöd av den nära relationen. Till följd av denna ändring uppstod en oro om att förövaren i fortsättningen skulle utöva påtryckning mot offret för att få offret att avstå från anspråk och åberopa sin tystnadsrätt, så att de för förövarens del ofördelaktiga omständigheterna inte skulle komma fram i ärendets behandling. Till partnervåld och övriga brott som riktar sig mot en närstående hänför det sig ofta underkuvande, påtryckning och påverkande av offrets vilja, varmed denna oro särskilt i dessa fall kan anses vara grundad. För att försöka hindra att sådan påtryckning ska påverka offret och ärendets utgång, infördes det en undantagsbestämmelse. Ifall offret är en målsägande som inte har några anspråk och det finns skäl att misstänka att personen inte själv har beslutat att utöva rätten, kan dennes tystnadsrätt med domstolens beslut brytas. Syftet med denna avhandling är främst att utreda hurdan tystnadsrätt offret har i partnervåldsbrott. För att kunna besvara den frågan utreds även hur omfattande partnervåldsoffrets tystnadsrätt är, i vilka fall det enligt rättegångsbalken kan anses finnas skäl att bryta tystnadsrätten samt hur den eventuella förundersökningsutsagan eller annan bevisning kan utnyttjas då målsäganden åberopar sin tystnadsrätt. Förutom det utreds det i avhandlingen även hur ett nära förhållande fastställs och därmed vem som har rätt till tystnad. Avhandlingen är rättsdogmatisk och de centrala rättskällorna består i huvudsak av lagstiftning, lagberedningsmaterial, rättspraxis samt rättsvetenskaplig litteratur