Våtmarker som kulturlandskap och miljömål : En kvalitativ studie om den förändrade synen på våtmarker sedan 1700-talet

Sverige har 16 nationella miljökvalitetsmål som ska uppfyllas för att genomföra den miljömässiga dimensionen av de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Sveriges elfte nationella miljömål myllrande våtmarker specificerar vikten av att skydda och restaurera våtmarker till förmån för flora och fauna. Miljömålet visar att våtmarker har ett stort ekologiskt värde, vilket de inte alltid har haft. Sedan slutet av 1700-talet växte mosskulturen fram, denna rörelse torrlade många våtmarker till förmån för jordbruk, skogsbruk och torvtäkter. Våtmarkerna ansågs bli betydligt mer värda om de torrlades och denna diskurs ledde till att de omformades. För att analysera resultatet används därför Richard Scheins teori om discourse materialised där dagens kulturlandskap betraktas som materialiseringen av den ständiga process som sker utifrån förd diskurs. I detta kulturlandskap är kulturen aktören (the agent) medan det naturgivna landskapet är mediet. Denna studie fördjupar sig i hur synen på våtmarker har förändrats till att idag bli en viktig del av Sveriges miljöarbete, både nationellt och lokalt. Dock visar resultatet att även fast målkonflikter uppstår och myllrande våtmarker inte prioriteras lika högt som många andra mål och miljömål, så har våtmarker som landskapselement en god potential att skapa samverkan i arbetet med flera mål och miljömål. Man kan kalla det en slags målsynergi