Spillningslevande bladhorningar : Litteraturstudie över deras ekologi och påverkan från  avmaskningsmedel med fokus på hästspillning

Det har funnits flera syften med den här litteraturstudien. Dels att samla information om svenska spillningslevande bladhorningar med avseende på deras ekologi och levnadssätt, dels att dra slutsatser av den forskning som finns om hur avmaskningsmedel mot betesdjurens inälvsparasiter påverkar spillningslevande bladhorningar. Målet har varit att tillämpa informationen om effekterna på bladhorningar under svenska förhållanden och för våra inhemska arter, både vanliga och rödlistade. Fokus har legat på dels avmaskning av häst och dels på spillningslevande bladhorningar som föredrar hästspillning, eftersom faunan i hästspillning är betydligt mindre studera. Spillningslevande bladhorningar är viktiga för nedbrytningen av spillning och bidrar därmed till recirkulation av näringsämnen i markerna. Det finns 64 arter beskrivna från Sverige varav 46 finns på rödlistan. x Avmaskningsmedel som innehåller ivermektin har negativa sidoeffekter på spillningslevande bladhorningar. Det hämmar larvutveckling och kan ge försämrad reproduktionsförmåga hos nykläckta individer. x Så gott som alla hästar avmaskas och på de flesta gårdar avmaskas alla hästar samtidigt. Hästar avmaskas genomsnittligen 3,2 ggr per år och ungefär hälften av doserna innehåller ivermektin. x Det är rimligt att anta att avmaskning med ivermektin gör den hästspillning som avges under åtminstone en vecka efter behandling helt obrukbar för larvutveckling och att spillning som avges upp till 40 dagar efter behandling innehåller halter som kan ha negativa konsekvenser för larvutveckling. x Främst drabbade av ivermectinanvändning är troligen de spillningslevande bladhorningar som är aktiva under försommar och höst. Försommararterna lägger ägg i maj-juni samtidigt som mellan 10 och 20% av hästgårdarna avmaskar med iveremektin. Nästa generation födosöker som nykläckta under sensommaren och hösten då knappt 20% eller fler av gårdarna avmaskar igen med ivermektinpreparat. Höstarterna födosöker som nykläckta under hösten då mer än 20% av gårdarna använder ivomektinhaltiga avmaskningsmedel. Även högsommararterna utsätts för ivermektinhaltig spillning. x Arter med små och isolerade populationer, varav många är rödlistade, löper störst risk att slås ut av en alltför omfattande användning av ivermektinbaserade preparat. Eftersom hästar avmaskas mer än nötboskap är de arter som är specialister på hästspillning mer utsatta än arter som är specialiserade på nötspillning.x Årligen återkommande behandlingar kan komma att påverka arter som idag räknas som vanliga, då detta är ytterligare en faktor som reducerar antalet larver som når vuxen ålder. x Preparat innehållande ivermektin och moxidektin bör inte användas i betesmarker med populationer av rödlistade spillningslevande skalbaggar. Ivermektin bör helst inte användas till djur som betar i naturbetesmarker eller i naturskyddade områden. x Användningen av makrocykliska laktoner, som ivermektin tillhör, dominerar på den svenska marknaden. Användningen ser inte ut att minska, snarare kan den öka efter rapporter om resistensproblem med pyrantelpreparat. x Hela ekosystemet i spillningen påverkas av avmaskning med preparat innehållande ivermektin. Flugor är betydligt mer känsliga för ivermectin än de spillningslevande bladhorningarna. x Det finns stort behov av ytterligare studier kring avmaskningsmedlens sidoeffekter på spillningslevande fauna speciellt i hästspillning