Åtgärdslösningar : – erfarenheter och tillgängliga metoder

Efter en kraftigt ökande aktivitet inom området förorenad mark finns ett stort behov av kunskap och erfarenheter hos de många aktörer vilka förväntas fatta beslut om åtgärdsalternativ. Projektets särskilda strategi för att bemöta detta har varit att inventera och bygga på de erfarenheter som finns från efterbehandlingar och att kombinera detta med en beskrivning av olika åtgärdsmetoder. I en första fas gjordes en inventering och sammanställning där målet var att få en översiktlig bild av hur saneringar bedrivits. I den översiktliga sammanställningen ingår 226 objekt vilket uppskattas till ca en sjättedel av totala antalet anmälda saneringar till tillsynsmyndighet. Till sammanställningen utvaldes ett antal saneringar som genomförts av SPI Miljösaneringsfond AB, SPIMFAB, totalt 90 fall, där de 10 % största schakt och sortering/ transport-saneringarna samt ett antal in situ-saneringar ingick. Kommuner, statliga eller andra privata beställare står för de resterande 136 fallen. Varje objekt beskrivs i tabellformat i bilaga 1. Som stöd till tolkning av de beskrivna fallen eller som ett läromedel i allmänhet finns en omfattande genomgång och beskrivning av olika åtgärdstekniker. Fokus för teknikbeskrivningarna ligger i första hand på de metoder som använts i Sverige och beskrivningarna refererar till fallstudier i angränsande kapitel.Sjutton utvalda fall analyseras fördjupat baserat på rapporter och intervjuer med inblandade parter. Projekten omfattar olika behandlingsmetoder, och tar upp såväl lyckade som problemfyllda projekt. Fallstudierna refererar till inhämtat rapportmaterial där åtgärdstekniken beskrivs, och fokuserar på i vilken grad uppställda åtgärdsmål har uppfyllts, samt på att identifiera framgångskritiska faktorer som styrt resultatet. Baserat på tillgängligt material i SPIMFAB:s databas har även statistik tagits fram som visar vad som styr resultat och ekonomi i ett stort antal saneringar. För att få en uppfattning om vad som händer med mottagna massor på behandlingsanläggningar genomfördes även en enkätundersökning till tillståndsgivna anläggningar. Fallstudierna visar att mer än hälften av SPIMFAB:s in situ-projekt fick slutföras genom bortgrävning av massor. En förklaring verkar vara att det under de första åren generellt funnits liten erfarenhet av metoderna och att appliceringen av in situ-teknik baserats på för vaga förundersökningar. De in situ-saneringar som varit lyckosamma har föregåtts av grundliga kartläggningar av förorenings- och markförhållanden. För såväl SPIMFAB:s projekt som övriga gäller att schakt och sortering/transport som åtgärdsstrategi dominerat stort. Den näst vanligaste strategin har varit in situ-saneringar med vakuumextraktion/markventilering. Även ett flertal andra in situ-metoder har använts med gott resultat, exv stimulerad nedbrytning med bakterietillsatser, eller olika former av barriärer och filter.Marksanering är en verksamhet som i hög grad styrs av plastspecifika förutsättningar vilket kräver flexibla problemlösningar. Projektets fallstudier ger en rad exempel på olika problem av vitt skilda slag som kan uppstå. Den klart största andelen jord som tas emot på behandlingsanläggningarna är oljeförorenadjord som behandlas biologiskt genom kompostering. Enligt behandlingsanläggningarna ger metoden goda resultat och det finns stor efterfrågan efter behandlade massor för sluttäckningar eller som konstruktionsmaterial på deponier. Behovet av sådant material verkar vara en stark drivkraft för att ta emot förorenade massor för behandling. En inte oansenlig andel av de behandlade massorna återanvänds även som konstruktionsmaterial utanför behandlingsanläggningen. Efterbehandling är i sig själv en miljöfarlig verksamhet och kan leda till en konflikt mellan olika nationella miljömål. Med utgångspunkt från tillgänglig litteratur om livscykelanalys (LCA) föreslås hur enkla index för s k eko-effektivitet kan användas för att värdera och styra val av saneringsåtgärder. I ett exempel visas även hur energiåtgång kan översättas till utsläpp av koldioxid och viktas mot sanerad mängd jord. Denna typ av index bör kunna användas som kriterier i upphandlingar av saneringsåtgärder. För att förbättra möjligheten att redovisa miljövinster och eventuella förluster samt styra val av åtgärder föreslås att data från miljörapporter från efterbehandlingsverksamhet sammanställs som en del av de ordinarie regionala och nationella årliga rapporterna. Ett sammanfattande intryck av det insamlade materialet är att en hel del branschmognad och tekniketablering skett de senaste 10 åren. Biologisk behandling dominerar som metod och genomförs nu framgångsrikt på ett stort antal behandlingsanläggningar. Jordtvätt och in situ markventilering är två metoder som haft en hel del bakslag men där aktörerna dragit lärdomar och blivit säkrare i sitt genomförande. Ett stort antal andra metoder som etablerats i omvärlden har emellertid varit svårare att etablera i Sverige (exempelvis termisk desorption, stimulerad gasfasavdrivning, kemisk oxidation, övervakad naturlig nedbrytning, filtertekniker et c). Följden av att det finns få alternativa åtgärdslösningar bidrar till att hålla priserna uppe och ger begränsande möjligheter att välja lösningar med avseende på minsta negativa miljöeffekt. Behandlingsanläggningarnas stora behov av täckmassor till avslutning av deponier är exempel på en betydande faktor som idag främjar ex situ-behandling. En generell åtgärd för att stimulera branschutvecklingen vore att organisera systematisk återkoppling och kvalitetsutveckling. Detta kan göras genom att bygga vidare på den inventering och sammanställning som gjorts i detta projekt. Enklare standardformulär kan iordningställas, vilka ifylls och rapporteras till tillsynsmyndigheten för sammanställning. Formulären föreslås innehålla uppgifter liknande de i bilaga 1. Som för andra industriella verksamheter bör även marksanering följas upp vad gäller miljörapportering. Faktorer som exv energiåtgång är således parametrar som bör finnas med i myndighetens sammanställning. Uppgifterna sammanställs och återrapporteras till bransch och samhälle, där de kan användas som aktuellt beslutsunderlag för olika förbättringsåtgärder.