Jag kommer aldrig vara svensk nog för vissa svenskar : En kvalitativ studie om svenska multikulturella identiteter.

Denna uppsats ämnar belysa hur multikulturella ungdomar hanterar skapandet av sin kulturella identitet i förhållande till svenskheten och dess uteslutande natur för att inspirera till framtida forskning om svenskhet, och förhoppningsvis hjälpa till att luckra upp denna dikotomi kring svenskhet mot invandrare. Sju multikulturella ungdomar uppvuxna i Stockholm-Uppsalaområdet intervjuades för att ge sin syn på det svenska samhället samt berätta om de skapat sin kulturella identitet. Ungdomarna är mellan 18 och 25 år, och befinner sig i olika stadier i livet. För att analysera materialet används symbolisk interaktionism i form av Goffmans stigmateori, Cooleys spegeljag och Berger & Luckmanns generaliserade andre samt Beckers stämplingsteori och teorier kring identitetsskapande. Uppsatsen kommer fram till en rad slutsatser; språket fungerar som en uteslutningsfaktor, där förortsslang fungerar som en stigmasymbol. Multikulturella ungdomar blir stämplade på grund av sin identitet och tillskrivs en oförmåga att prestera i skolan och på arbetsplatsen. Svenskheten visas vara en svårkombinerad identitet, att vara svensk måste vara ett aktivt val som kommer genomsyra identiteten för att vara trovärdigt. Detta är en uppoffring som dessa ungdomar inte vill göra, vilket leder till ett sökande av andra strategier för att skapa sin identitet. Dessa ungdomar väljer i de flesta fall att istället betona den andra kulturen i sin identitet, i vissa väljer att helt ta avstånd från en kulturell identitet.