Preschool teacher´s view of presence in the children´s group

Syftet med denna studie var att öka kunskapen om vilka förhållningssätt som förskollärare väljer att använda i sitt relationsskapande med barnen på förskolan. Våra frågeställningar i studien var: Hur ser förskollärarna på deras relationella närvaro tillsammans med barnen på förskolan? Vilka aspekter påverkar förskollärares olika förhållningssätt till hur de prioriterar sin egen närvaro med barnen på förskolan? Studien är uppbyggd som en kvalitativ undersökning. Den datainsamlingsmetod som vi nyttjat oss av utgörs av två fokusgrupper med totalt sex stycken verksamma förskollärare från två olika förskolor i södra Sverige. Det empiriska underlaget har vi analyserat utifrån Martin Bubers dialogfilosofiska teori ur ett relationellt perspektiv. Resultatet tyder på att relationell pedagogik kan uppmärksammas på olika sätt av förskollärare. Samtliga förskollärarna i studien var av den gemensamma uppfattningen att relationsskapandet i första hand grundar sig i att barnen känner tillit och trygghet både till verksamheten och till pedagogerna för att kunna upprätthålla goda relationer. Vidare visar studiens resultat att förskollärarna i studien hade förhållningsätt som strävar till att vara en närvarande pedagog som ser barnen och lyssnar på dem där dialogen ses som ett lärande. Det framkom att det fanns hinder i verksamheten för deras närvaro exempelvis tidsbrist, planeringstid, dokumentation. Förskollärarnas förhållningssätt i samspelet och närvaron påverkas av både inre som yttre faktorer i deras relationsskapande med barnen. Slutsatsen blir att studien visar på vikten av att ha tid för trygga relationer som skapar tillit vilket utgör en grundsten i närvaro.