Kriterier för effektiv riskkommunikation : – Sanering av förorenade områdenNy rättad utgåva

Den här rapporten handlar om riskkommunikation i samband med sanering av förorenad mark. Det finns en koncentration på att finna de grundläggande kriterierna för en effektiv riskkommunikation snarare än att framställa guidelines till olika grupper med detaljerade råd. Situationerna är olika och råden kan därför variera – men följer man de grundläggande kriterier som redovisas, har man också goda möjligheter att åstadkomma en effektiv riskkommunikation. Den här rapporten ska ses som nära kopplad till den som WSP utgav med titeln ”Vem kan man lita på?” som ger många kloka och praktiska råd och som också faller under Naturvårdsverkets projektprogram Hållbar Sanering. I några inledande avsnitt ges en bakgrund till vikten av trovärdighet vid riskkommunikation, teori och tillämpningar genom att ett antal modeller redovisas samt en bakgrund till begreppen oro och trygghet. I ett kapitel redovisas resultaten från fyra empiriska studier. I två fallstudier prövades och utvecklades en modell som projektgruppen är välbekant med. Den bygger på Peter Sandmans Outrage Factor Model (Indignationsmodellen). Rapporten redovisar även tentativa prövningar av att empiriskt greppa språkets betydelse vid riskkommunikation. Detta gjordes via en enkät i samband med tre föreläsningstillfällen. I en större empirisk ansats distribuerades en enkät till 2000 personer i samarbete med SCB. Målgrupper var dels orter där man i media speglat problem/konflikter i samband med marksanering och dels orter där några sådana artiklar knappast förekommit i lokala media. Resultaten samlades in och redovisades i såväl kvantitativ som kvalitativ form. Inte minst stödde den kvalitativa analysen av data att språket är av stor betydelse när man kommunicerar om risker i samhället. I ett slutkapitel redovisas sex grundläggande kriterier för effektiv riskkommunikation. Dessa är: 1) Snabb och korrekt information till berörda, 2) Möta medias eventuella informationsbehov, 3) Transparens, ingen dold agenda, 4) Personligt möte med den mest berörda gruppen av människor, 5) Redovisa planerade åtgärder, 6) Involvera människor i riskkommunikationen. Några vägar för framtida forskning som rapporten förordar är betydelsen av språket som används vid riskkommunikation samt också relevansen av begreppet trygghet när man ska förstå vad effektiv riskkommunikation är. I bilagor som avslutar rapporten kan man ta del av de enkäter som administrerades inom projektet